Nationaldagsfirande på Skansen med kungafamiljen närvarande. Ambitionen att uppvärdera den sjätte juni visar på det knäppa med svensk nationalism. Foto: MIKAEL SJÖBERG
Nationaldagsfirande på Skansen med kungafamiljen närvarande. Ambitionen att uppvärdera den sjätte juni visar på det knäppa med svensk nationalism. Foto: MIKAEL SJÖBERG
Karin Pihl

Sverige lider av duktiga flickan-syndromet

Publicerad

Vi gillar att påstå att det inte finns någon svensk kultur. Samtidigt ska pappamånaderna spridas över hela världen. 

Att fira Sverige den 6 juni känns alltid lite krystat. Trots flaggviftandet verkar vi svenskar bli mer upprymda av kanelbullens dag. Detta har dock börjat förändras. Numer är sjätte juni helgdag. Men ambitionen att uppvärdera nationaldagen visar på det knäppa med svensk nationalism.

Jag följde Skansenfirandet i tisdags via SVT. Det var fint, drottning Silvia log och Chris O'Neill såg trött ut. Genomgående för de blågula hyllningarna var dock att olika politiska reformer stod i centrum, inte kultur eller ens sport. Zlatan nämndes bara någon enstaka gång. Att döma av SVT:s sändning skulle nationaldagen lika gärna kunna döpas om till ”socialförsäkringarnas dag”.

Programledaren inledde med att säga att vårt land är bra eftersom människor flyr till, och inte från, Sverige. Så är det ju. Men det är ändå lite märkligt att förespråka stort flyktingmottagande, inte med hänsyn till de personer man hjälper, utan för att man då kan slå sig för bröstet.

Duktiga flickan-syndromet

Lite senare följde en diskussion om hur fantastiskt det är med pappamånader. Och så fortsatte det. Under hela dagen flödade hyllningarna till det moderna, progressiva Sverige, från Sollidenscenen och på andra håll. Vi är internationella politiska förebilder inom allt från miljöarbete till jämställdhet. 

Hela Sverige verkar helt enkelt lida av ”duktiga flickan”-syndromet.

Den duktiga flickan kännetecknas av att hon inte tycker att hon har ett egenvärde, utan dömer sig själv efter betyg och vad andra tycker. Det är likadant med Sverige. 

Vi är bra för att andra länder tycker att vi är bäst sett till olika rankningar, eller som vi ödmjukt uttrycker det, ”har kommit längst”.

Men om någon skulle påpeka brister i vårt politiska system får vi panik. Som i vintras under debatten om den så kallade Sverigebilden. Likt en duktig flicka som bryter ihop på toaletten efter ett dåligt provresultat blir några utländska reportage om svensk gängkriminalitet närmast nationella trauman för svenskarna.

Svensk självgodhet

Andra länder är stolta över kulturella företeelser som uppfattas som definierande för nationen. Fransmännen har sitt kök, skottarna har säckpipor och whisky, och danskarna har helt enkelt konstaterat att den bästa danska uppfinningen är Danmark.

Men i Sverige är vi snarast besatta av att poängtera att det inte finns någon genuin svensk kultur. Gladeligen påpekar vi att kåldolmar är från Turkiet och att ordet "kaffe" kommer från arabiskan. Som om det vore mindre svenskt för det, och som om det vore mer respektfullt mot andra kulturer att hävda att vi nästan inte har någon egen.

Det svenska politiska systemet är däremot bäst i världen och ska antas av alla andra länder. Vi måste in i FN:s säkerhetsråd för att sprida goda värderingar. Stefan Löfven åker jorden runt för att lansera den svenska modellen. Alla andra EU-länder ska anamma Sveriges socialpolitik.

Jag uppskattar själv vår progressiva politik och att de flesta svenskar har hyfsat liberala värderingar.

Men när svenskhet blir samma sak som att ha rätt åsikt om socialförsäkringarna har det spårat. Det stänger ute fler människor än vad det inkluderar. Ironiskt, eftersom det väl var inkluderingen vi var mest stolta över. 

 

Läs också:

Sveriges öppenhet kan leda till stängda gränser 

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Karin Pihl är fristående kolumnist.

Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag