Karin Pihl

Snälla, skilj på dröm och verklighet i debatten

Publicerad

Nej, svaret på EU:s konkreta problem är inte att ”stå upp för Europatanken”. Och säkerhetsläget runt Östersjön blir inte bättre av slappa konstateranden om att ”det vore ju bättre om vapen inte fanns”.

Många som har gått i svensk grundskola har antagligen upplevt FN-dagen. Den 24 oktober varje år får elever rita vita duvor och stämma upp i fredssången ”I natt jag drömde”. Det är en vacker melodi om fred och att det inte längre ska finnas några militärer eller gevär.

När man blir stor förstår man varför sången handlar om en dröm.

Den årliga konferensen Folk och Försvar inleds i Sälen på söndag, och deltagarna lär knappast sjunga käcka FN-sånger. De kommer att diskutera med hur mycket Sverige ska öka sina försvarsanslag. Inte för att de gillar våld och blodspillan, utan för att de förstår att det är skillnad på dröm och verklighet.

Alla begriper dock inte detta.

Nedrustningsentusiaster argumenterar ofta för att en värld med fred är bättre än en värld med krig. Som om någon inte skulle hålla med. ”Vapen möjliggör väpnade konflikter”, varnar exempelvis Feministiskt initiativ. Men faktum är att vapen, som man måste ha om man vill uppnå terrorbalans, också kan förhindra krigsutbrott.

Detta är ett vanligt tankefel. Man blandar ihop hur man vill att det ska vara med hur det faktiskt är. Man skiljer inte på det normativa och det deskriptiva.

Förklaring är inte stöd

Ett annat exempel: Många har förklarat Donald Trumps seger i presidentvalet med att Demokraterna har blivit ett elitparti som inte ser till arbetarklassens intressen. Skulle Hillary Clinton ha tagit större hänsyn till dem hade hon kanske haft en bättre chans.

"Det vore ju bättre om vapen inte fanns" är inget bra svar på det försämrade säkerhetsläget.Foto: Franka Bruns / AP

Men när man framför den här tanken – en deskriptiv teori som försöker förklara valutgången – kan man få sura svar: ”Globalisering är ju bra”, ”vita män borde faktiskt stå tillbaka” och ”hur kan du försvara människor som har sådana hemska värderingar?” Som om ett försök till förklaring per automatik medför att man rådiggar galenpannan Trump.

Många använder den här taktiken – att blanda ihop hur verkligheten är med hur man vill att den ska vara - för att ge legitimitet åt sin egen teori. Skribenten Maria Svelands analys av det amerikanska valet är talande. Alla som röstade på Trump är sexister och rasister, enligt henne. I en lätt klassföraktande ETC-krönika frågar hon sig: ”Att en kvinnlig president upplevdes som ett värre alternativ, ett större hot, ja vad säger man?”. Ekonomisk utsatthet är inte orsaken till valutgången, sexism är det, enligt Sveland.

Om det är så, behövs radikala feminister som försvarar elitkvinnor likt Clinton mer än någonsin. Men mycket talar för att klassperspektivet i detta fall väger tyngre.

Värderingar inget svar

Precis lika illa är det att försöka använda värderingar som svar på praktiska politiska problem, som bostadskrisen. Hur flyktingar ska kunna få bostäder ute i kommunerna är en högst konkret fråga. Att "det är en plikt att hjälpa människor på flykt" är dock inget svar på den frågan, även om många låtsas som det. Eller ta Liberalerna, vars svar på EU:s påtagliga utmaningar ofta är att ”stå upp för Europatanken”.

På kort sikt kan sådana knep säkert vara effektiva i debatten. Men risken är att man bara trampar runt och inte kommer nånvart.

 

Karin Pihl är fristående kolumnist på Expressens ledarsida.

 

Läs också: Här finns den riktiga svenskfientligheten

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag