Där samvetsshoppar medelklassen för att känna sig sund och god. Klimatsmart och hälsosam i ett. Det kan vara värt en slant!
Många av kunderna prenumererar dessutom på en ekologisk grönsakslåda som körs direkt hem varje vecka. Och ett sant fritidsnöje är att ta bilen till någon mysig gårdsbutik och handla kött från uppfödaren själv. Sedan orerar de gärna om sin förträffliga livsstil, liksom för att få valuta för sin investering.
Så skönt att författaren och politikern Marit Paulsen (FP) nu skriver rakt upp och ner vilken blåsning de har gått på. Som den jordnära bondmora hon lanserat sig som avlivar hon en rad matmyter i sin nya bok "Lurad av laxen" (Brombergs). Min favorit är den om den ekologiska matens fördelar.
Boken kommer exakt rätt i tiden när matneuroserna grasserar som värst. Vi nojar för att maten ska förstöra miljön, och har dessutom ångest för att den ska göra oss sjuka och feta.
Ekokulturen är skräddarsydd för att profitera på dessa våra ängsliga själar. Men en närmare granskning visar att ekologiskt inte per automatik är godare. Inte heller bevisat nyttigare. Och värst av allt - inte ens säkert är miljövänligare.

Självklart är det bra att det ekologiska odlas utan några bekämpningsmedel, men lika mycket eller mer växtnäring läcker ut i vattnet och bidrar till övergödning.
Framför allt ger ekologisk odling väldigt små skördar. Då måste man odla större ytor, vilket gör att det går åt mer klimatfarlig energi för att få fram samma mängd mat.
Om de näpna ekorovorna och ekogurkorna dessutom körs ut till hushållen i små trälådor av motorfordon som går på bensin, diesel eller etanol blir de ännu otäckare bovar.
Den ineffektiva ekologiska odlingen är i sanning en lyx för rika. Om all mat odlades så skulle ännu fler i världen tvingas svälta. En global ekologirevolution skulle innebära en höjning av uppodlingen på ända upp till 50 procent mer av jordytan. Det vore en klimatmässig katastrof, slår Marit Paulsen fast.
Hon påminner också om att folk ofta överskattar betydelsen av långväga transporter och förpackningar. Det är inte detta som är det värsta problemet. Det är produktionen av råvarorna som kräver den stora mängden energi. Därför är hennes bästa råd för att vara en sann miljövän ur en mataspekt enkelt: Ät upp. Kasta inget.

Jag är uppvuxen på så mycket giftfritt odlade grödor och näruppfött kött att den mest renläriga av miljömuppar skulle bli avundsjuk. Denna livsstil byggde snarare på ekonomiska och praktiska skäl, än på miljömässiga.
Före maten hjälpte jag mamma med att klippa sallad från grönsakslandet och dra upp några potatisplantor. Kanske plockade jag några tomater i drivhuset också.
Köttet kom från en granne som var bonde. Sedan var middagen kirrad. För de allra flesta är denna Bullerby-tillvaro omöjlig. Man får gärna leka Astrid Lindgrens värld om man gillar det. Njuta av vackra etiketter av oblekt papper och fläckiga, "naturliga" små grönsaker som körs ända fram till dörren. Men man ska inte inbilla sig att man nödvändigtvis är mer klimatsmart än den som handlar på Lidl. Mest troligt är att det är precis tvärtom.
Lidlkonsumenten behöver dessutom inte ha på sitt samvete att den uppmuntrar ett sätt att leva som i stor skala skulle öka världssvälten.