I nya numret av Nöjesguiden finns en kartläggning av vilken politiker som är mest sympatisk. Tidningen menar att det till syvende och sist är det som avgör valet.
Kandidaterna rankas på en skala med "ond" i ena änden och "korkad" i andra. Ondast är Nyamko Sabuni och Jan Björklund. Därefter kommer Reinfeldt. De rödgröna politikerna är mest sådär härligt småkorkade. Bara Bodström anses mer illvillig än dum.
Den här skämtsamma "granskningen" är ganska rolig. Men framförallt stämmer resultatet skrattretande bra överens med vad den populärkulturella eliten faktiskt verkar tycka. I takt med att valet närmar sig sker nu vad som närmast liknar en uppslutning för Sahlins gäng.
I Almedalen i somras var Marit Bergman förband till S-ledarens tal. Mona sa att hon var så stolt över att ha Marit som soldat i sin armé.
En annan "soldat" är Henrik Schyffert, som alltmer framstår som Socialdemokraternas huskomiker. Han värmde upp publiken på Almedalen 2008 och S-kongressen i höstas. Partiet mådde bra av en valförlust, men "nu räcker det!", ropade han och kongressombuden jublade.

Schyfferts kollega i Killinggänget, den prisade popkulturskribenten Andres Lokko, har också stärkt sin röda profil på senaste tiden. Han har intervjuats i både Arena och i ETC där han säger att "jag ser mig som en politisk journalist för att jag tar ställning; jag tror på vänstern". Hans politiska gärning som skribent består i mina ögon mest av att ha skrivit om nästan uteslutande manliga musiker.
Hursomhelst återkommer Lokko gärna till Myrdal som sin journalistiska förebild. Favoritcitatet: "Jag tillhör den traditionella vänstern och därför erkänner jag inte de okunnigas lika rätt att diskutera.", återges i en av de två böcker som är på väg ut med Lokkos samlade texter. Låter rödare än Lars Ohly.
Vänsterpartiet själv har förresten Uje Brandelius som presssekreterare, känd som popartist i smala men hyllade Doktor Kosmos. Dessutom städslade de rödgröna kampanjmakarna nyligen populärkultur-journalisten och numera också USA-experten Martin Gelin som sociala medier-ansvarig.
Obamakomplex, någon? Minns ramsan "S we can".
Socialdemokraterna har också anlitat den kreddiga reklambyrån Acne inför valet. Acne-koncernen är kanske mest känt för sina coola kläder och fingertoppskänsla för de ängsligaste av Stockholmshipsters.

Direkt från nöjesspalterna hejar i sin tur Fredrik Strage som i vinter sågat både högerns musiksmak och Alliansens kulturpolitik.
Trendifieringen har till och med nått LO. De satsar 4,5 miljoner kronor på vänstersajten Dagens Arena, vars chefredaktör Nisha Besara berättar att hon vill använda pengarna till att göra en svensk "The Daily Beast". Den amerikanska nättidningen drivs av den förra Vanity Fair-redaktören Tina Brown som helst tar glamourösa grepp på politiken.

Det är verkligen ingen nyhet att de borgerliga inte kan och aldrig kommer att kunna plocka lika många poäng i den populärkulturella världen. Man bör noga akta sig för att försöka släpa fram någon figur som ska försöka kompensera för det. Alla minns vi ju hur platt det blev när Wille Crafoord agerade Moderattrubadur. Och liberale Alexander Bard kan inte dra hela lasset själv.
Kanske har Socialdemokraterna till och med blivit för mycket Acne-jeans och för lite blåställ. Mer Louis Vuitton än LAS. Det gamla arbetarpartiet, nu hippare än någonsin!
Man tjänar säkert några trendkänsliga typer på det. Men frågan är om det gynnar valresultatet i stort.