Vargen har levt farligt i vinter. Det gör också Fredrik Reinfeldt, som gick under smeknamnet "Ensamvargen" hos sina fiender i Moderata ungdomsförbundet. Han var lågmäld, fokuserad på sina egna strategier och höll sig undan kotterierna. Bilden som journalisten Anita Kratz målade upp i sin bok om Reinfeldt, döpt efter hans öknamn, var en tillbakadragen person som älskade att slå ur underläge. Med tanke på de usla opinionssiffrorna just nu är det egenskaper som Reinfeldt måste använda till max.
Få tror att Alliansregeringen har någon chans mot de rödgröna i höst.
Historiskt sett är ett sådant underläge hopplöst att ta in, heter det. Glöm det.

Det enda man kan vara säker på i dagens politiska landskap är att man inte kan vara säker alls. De senaste åren har rörligheten i väljarkåren tagit valanalytikerna på sängen. Gång på gång har experterna tvingats bortförklara felaktiga prognoser och aningslösa analyser.
Till exempel insisterade valgurun och statsvetarprofessorn Sören Holmberg vintern 2007 att Alliansen knappast skulle kunna ta igen väljartappet efter skandalerna och de impopulära reformerna. Och visst såg det mörkt ut. Om det varit val då hade Socialdemokraterna ensam kunnat bilda regering. Sahlins sköna smekmånad verkade vara för evigt. Ändå fick Holmberg fel till slut. Alliansregeringen hämtade sig.
Plötsligt tyckte väljarna att Reinfeldt och Borg skötte finanskrisen på ett förtroendeingivande sätt.
I flera mätningar våren 2009 hade regeringen gått om de rödgröna. "Det var som rackarn", kommenterade professorn.
Ändå var det inte första gången som Holmberg hade underskattat dagens snabbfotade väljare. Före valet 2006 menade han att Socialdemokraterna knappast kunde vinna över oppositionen. Men Alliansen vann bara med en hårsmån.

Valforskarna brukar också envist hävda att personerna inte spelar någon större roll i svenska val. Även det håller på att förändras. I förra valet blev missnöjet med Göran Persson avgörande.
Hela 15 procent av dem som övergav Socialdemokraterna för Alliansen sa att Persson påverkat deras beslut.
Sannolikt håller trenden i sig. Särskilt i dag när vi är så nära ett tvåpartisystem vi kan komma och i sådana är alltid personligheterna ytterst centrala.

Det är alltså ingen högoddsare att valet blir en rysare. Kanske förändras läget när nyfrälsta Wetterstrandianer inser att en röst på Miljöpartiet är en röst på Socialdemokraterna.
I praktiken väljer man mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt som statsminister. Den ene med förtroendesiffror i klass med Göran Perssons sämsta. Och den andre med ett fantastiskt stöd.
Även om det är svårt att förutsäga den politiska framtiden på ett seriöst sätt så talar mycket för att valets enskilda vinnare blir Ensamvargen eller Wetterstrand.
Men av dem är det bara Reinfeldt som kan bli landets ledare. Något för väljarna att fundera på.