De påstår att de vill protestera mot bostadsbristen. Jag tror att de vill dricka rödvin, sjunga kampsånger och känna sig busigt radikala. Som deras mammor och pappor gjorde på nu gulnade foton.
Alla andra unga har insett att nätet och partiarbete är bättre opinionsbildningskanaler än att häcka med några andra dreadlocks i ett dragigt hus. Men rationella argument biter inte på "jag vill ha"-kidsen.
Den senaste ockupationstrenden startade i Lund i början av november. Kommunen såg skyndsamt till att det inte fanns några farliga elkontakter i huset. Punkigt värre att vara ockupant 2008.
Sedan har det i rask takt belägrats fler hus i Lund, Malmö, Göteborg och Umeå. Aktiviteten är hög. Lundaaktivisterna trycker papperstidningen "Ockupantnytt", det demonstreras och grannarna bjuds in till grillfester.
På sajten Motkraft.net uppmuntras till nya aktioner och man kan läsa om en husockupants vardag: "oändliga mängder veganmat", "poesikväll, krokimålning, folkkök och barnbio, samt gratis caféverksamhet".
Låter jättemysigt! Men det finns också en underliggande, otäck ton. Kommunstyrelseordförande i Lund, Mats Helmfrid (m), kallas till exempel för "Mats Hitler".

I en dagbok beskrivs en nattlig demonstration utanför hans bostad: "Mats Hitler var för rädd för att visa sig och satt antagligen innanför sina neddragna persienner och skakade av skräck. 'Bo-bo-bostad' ekade mellan väggarna i den kalla natten".
"Hitler" själv tyckte inte tilltaget var så kul.
På morgonen hittade han spöklakan med hål klippta för ögonen utanför porten och något rött hällt på dörren som skulle föreställa blod.
"Det känns inte som de vill föra dialog när de tar i med sådana okvädingsord. Vem vill bli politiker i framtiden om det är ett sådant språk som används? säger Mats Helmfrid när jag talar med honom.
Han berättar också att en kommunal tjänsteman tillfälligt tvingats byta arbetsuppgifter efter att ha mottagit konkreta hot i sms.
Själva utmålar sig ockupanterna som hemlösa offer. I själva verket var det bara en av dem som avhystes i Lund som varit utan bostad och bara ett fåtal levde överhuvudtaget i stan. "Man blir bra less på att bo i andra hand, tredje hand, svart eller ibland som inneboende på soffa", skriver de bortskämda ungdomarna på sin sajt.

Visst är det trist att det inte står en etta och väntar på den som flyttar hemifrån till en populär studieort som Lund. Synd också att boendet inte är gratis, som flera ockupanter pläderar för. Men "gratis" betyder bara att det är någon annan som betalar.
Ockupanterna belägrar hus för att de tycker det är kul, de hemlösa lägger sig där på en pappkartong för att de är tvungna.
Aktivisterna tror att det är kommunernas och statens fel att de inte har en förstahandslägenhet. Alla utredningar kommer fram till att byggbranschen är konservativ. Ett fåtal företag dominerar och prispressen har uteblivit. Trots slapp ineffektivitet har de klarat sig genom att bygga bostadsrätter med stora vinstmarginaler, medan hyresrätter inte blivit tillräckligt lönsamma.
Missriktade statliga subventioner har också i åratal gjort marknaden skev.
Med detta är uppenbarligen ett för avancerat resonemang för att platsa i Ockupationshandboken.
Snälla aktivister, sluta drömma och sluta slösa samhällets resurser på dessa fåniga aktioner. Alla, utom de som hotas och jämförs med Hitler, fnissar ändå åt era revolutionsromantiska hyss.