Madonna, 50, ligger i nätstrumpor, röd korsett och spretar brett med benen i annonsen som kommer att täppa igen hålen i plånboken efter skilsmässan från Guy Ritchie. På klacken dinglar en Louis Vuitton-väska. Samtidigt rapporterar skvallerpressen att superstjärnan dejtar den 21-åriga modellen Luz.
Snyggt, sexigt, stilsäkert, rapporterar de flesta om reklamkampanjen. So much Madonna. Madonna: chockerande och radikalt. Jag ser inte detta. Jag ser en krisande 50-åring som ägnar dagarna åt skönhetsvård, desperat efter bekräftelse som ung, hipp och het. Skillnaden mellan henne och en framgångsrik affärsman i samma ålder, besatt av träning, kläder och yppiga 20-nåntings, är hårfin.
Madonna är höjd till skyarna av feminister och hbt-rörelsen. Hon beskrivs ständigt som ett exempel på en kvinna som tagit kontroll över sin sexualitet, bryter mot heteronormativiteten och leker med könsrollerna.
Hon är en postmodernistisk ikon, en femme-drottning och feministisk symbol. I ständigt nya skepnader påstås hon utmana våra tids tabun.
Att Madonna särar på benen för Louis Vuitton ses därför per automatik som en politisk handling. Att en 50-årig kvinna agerar sexobjekt, och dessutom tjänar multum på det, tolkas både som ett utslag av sångstjärnans sinne för business och gränsöverskridande.

Men Madonnas renommé som radikal föregångsgestalt börjar tunnas ut. Det var länge sedan hon i videon till "Like a prayer" låg med en svart Jesus. Länge sedan hon fejk-onanerade sig igenom "Like a Virgin"-turnén. Pastischerna på Marilyn Monroe har vi hunnit glömma. Och hon är inte längre särskilt ensam om att som kvinnlig artist styra sin karriär och sitt kassaflöde.
Madonnas hyllade "kontroll" framstår i dag mest som ängsligt trendspanande. Robyn uttryckte det kärnfullt i tidningen Filter: "Min mardröm är att bli en Madonna, en artist som alltid jagar nya trender, en artist som inte är trygg i sin egen kreativa process".
Robyn använde intressant nog Madonna som ett substantiv för att beskriva en osäker person som gör allt för att tillfredsställa sin publik, inte utmana den.
Ja, hon är ett popkulturellt fenomen som vet hur man stannar på topp genom att lägga beslag på de hetaste talangerna inom produktion, låtskrivande och videomakande. Madonna fattar spelets regler och följer dem slaviskt.
Men en förebild för kvinnor? Inte mer än att hon är en god kapitalist, vilket verkligen inte är att förakta. Hennes obscena fixering vid att se ut som 25-åring och rädsla för att utvecklas visar dock att hon är stenhårt fast i den stereotypa, manliga blicken, som hon tidigare hyllats för att ha tagit kommandot över.

Kontrollen är nu som bortblåst. Ena dagen ett Kabbalah-freak, andra dagen adoptivmor med världssamvete, den tredje sexy ass bitch. Någon borde kolla kompetensen hos hennes terapeut.
Nina Björk hade rätt som på 90-talet i "Sirenernas sång" var ganska ensam om att ifrågasätta Madonna ur ett genusperspektiv. Madonna säljer sig själv som en vara med förhållandevis konventionella kvinnobilder.
I en intervju för några år sedan fick poplegendaren frågan vad hon skulle skriva för titel på sitt visitkort: "Mamma snedstreck knullare", svarade hon.
Det låter snarare som en av Pamela Andersons oneliners i sin dokusåpa "Girl on the loose", aktuell i Kanal 5. Hon korrigerade sedan svaret till: "Lärare. Inspiratör." Men sorry Madonna, den tiden är förbi.