Håkan Juholt har rätt och Fredrik Reinfeldt fel. Sverige ska inte gå med i europakten.
Reinfeldt har nu öppnat dörren för en svensk medverkan i den finanspolitiska pakt som beslöts på EU-toppmötet före jul. Detaljerna i den nya finanspolitiska tvångströjan är inte klara och tuffa förhandlingar pågår i Bryssel. I det tredje utkastet till regelverk fastslås att länder som står utanför euron inte behöver omfattas av de nya kraven på budgetdisciplin och riskera att hamna inför EU-domstolen.
Reinfeldt har varit noga med att framhålla just detta: att den "legala verkan" endast ska gälla euroländerna, EU-17.

Men europakten är just euroländernas försök att återvinna finansmarknadernas förtroende för budgetdisciplinen och euron. En möjlighet för icke-euroländerna att delta på mjukare villkor är både smart och välkommen. Det blir i praktiken ett slags väntrum och syftar till att hålla koll och uppfostra de länder som faktiskt är på väg in i eurosamarbetet.
Det är inte Sverige, tyvärr. Och då är det svårt att hitta något skäl till varför vi ska gå med i euroländernas nya specialklubb. Självklart kommer vi i någon mån förlora inflytande, men den reella maktförlusten beror på att svenska folket och Reinfeldt inte har euron i plånboken.
Folket bestämde den 14 september 2003 att Sverige ska tillhöra EU:s B-lag; då får vi leva med det och ska inte försöka kompensera maktförlusten med att bli någon stödmedlem i europakten.
Financial Times har beskrivit hur det gick till under EU-toppmötet i december och hur en nota på utanförskapet kan te sig. Nicolas Sarkozy ska då ha visat prov på fransk arrogans och skällt ut den danska statsministern Helle Thorning-Schmidt: "Ni är ett litet utanförland, du är ny!"
Danmark står ändå betydligt närmare euron än vad Sverige gör genom att den danska kronan är knuten till euron. Och landet har uttryckligen sagt att ambitionen är att gå med i europakten.

Oavsett om statsministern är socialdemokrat eller moderat så tycker inte Sverige om när euroländerna kör sitt eget race och, i detta fall, skaffar sig ett mellanstatligt avtal vid sidan av det gemensamma fördraget. Skulle vi skriva under kontraktet så skriver Sverige under något vi starkt ogillar.
Men det blir inte aktuellt eftersom S har veto i den här typen av centrala EU-frågor. Juholt har varit extremt tydlig och sade tidigt nej till svensk medverkan. Kan han då göra en ny Gripensväng, som över Libyen-insatsen? Nej. Det vore fullständigt förödande för honom och borde innebära ett tack och hejdå till partiledarposten.
Reinfeldt lär väl i mars, efter EU-toppmötet, beklaga sig över att S inte tog sitt ansvar för Sveriges inflytande inom EU. Men till saken hör att regeringspartiet Centern - till skillnad från S - är EMU-motståndare. Tänk om Annie Lööf faktiskt vågade stå för partiets politik och komma ut som nej-sägare till europakten.