Alla är vi barn i början. Fredrik Reinfeldts debutdagar som statsminister var ingen succé. Kulturminister Cecilia Stegö Chilò och handelsminister Maria Borelius hann knappt sätta sig i regeringen förrän de fick avgå för sina privata synders skull.
Därpå utbröt försvarsfejd mellan finansminister Anders Borg och försvarsminister Mikael Odenberg. Den slutade med att Odenberg slutade.
Efter ett år var regeringen Reinfeldt i stort opinionsunderläge. "Mitt stalltips är att regeringen Reinfeldt är rökt", sa den evigt valkommenterande professor Sören Holmberg i oktober 2007.
Efterfrågan på rökt Reinfeldt steg, betraktades som en delikatess. Regeringen satt kvar.
Detta är viktigt att minnas när Socialdemokraternas nye ordförande Håkan Juholt nu gör intryck av att sakna varje form av kontroll: ingen självkontroll och ingen över de närmaste partikamraterna heller.

Juholt far som ett jehu mellan olika positioner. 15 mars bestämde den socialdemokratiska riksdagsgruppen att Sverige ska driva på för att FN ska inrätta en flygförbudszon över Libyen och att Sverige ska delta i övervakningen.
Två dagar senare fattade FN beslutet. I överläggningarna med regeringen var Håkan Juholt inte lika entusiastisk över insatsen. Delta, javisst. Men absolut inte använda vapen på mål mot marken, de åtta Jasplanen ska bara spana.
Den 8 april flög de två första svenska planen över Libyen. Tre veckor senare förklarade Håkan Juholt i sitt förstamajtal att Sverige ska dra sig tillbaka från Libyeninsatsen sista juni. Han visste redan att de inte skulle behövas mer.
Förre utrikesministern, och partikamraten, Jan Eliasson förundrades offentligt. SSU-ordförande Jytte Guteland likaså. För att inte tala om den annars ytterligt tystlåtna organisationen Svenska FN-förbundet.
I går gjorde Håkan Juholt en ny försvarsförflyttning. Sverige ska visst vara kvar i Libyen efter sista juni om FN så önskar. Men inte med fredliga flygplan utan med marina stridskrafter.
Vänsterledaren Lars Ohly förstod inte vitsen med byta flyg mot fartyg: "Jag har inte hört att någon har begärt det. Det verkar vara en icke-fråga."
Ohly är inte ensam om att inte begripa. Frågan är om ens Håkan Juholt förstår vad han gör. Men som sagt, all vår början bliver svår. Minns Reinfeldts.

Men det finns en skillnad. Fredrik Reinfeldt gjorde misstag med utnämningar, sakpolitiskt flöt det hyggligt. Inte minst för att Reinfeldt själv hade bredd från olika utskott i riksdagen.
Håkan Juholt har inte bredden. Han har bara sysslat med en sak - försvarspolitik. Och lite utrikespolitik. Därför är det anmärkningsvärt att han lyckas springa bort sig helt i hemmaterrängen.
Mona Sahlin hade ett problem i att hon sina första år inte hade någon egen politik att framföra. Men Juholts val, att byta ståndpunkt varannan vecka, är knappast mer förtroendeingivande.