Johannes Forssberg

Självklart måste vargen jagas

Publicerad

Om det ska kunna bli fred i vargfrågan måste vargens urbana vänner lära sig att förstå vargmotståndet, i stället för att bara överlägset avfärda det.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Snön föll till slut över ulvens tassemarker och licensjakten på sammanlagt 24 vargar kunde i förra veckan dra i gång i alla berörda län. Sedan Högsta förvaltningsdomstolens meddelade beslut i mellandagarna är rättsläget klargjort efter alla år av strid.

Vargstammen kommer även i fortsättningen att kunna hållas efter med licensjakt. Beskedet gav lättnad åt många som lever i vargbygder. Inte för att jakt i nuvarande storleksordning har någon stor påverkan men jakten ger åtminstone viss kontroll. Man behöver inte längre finna sig i att vargstammen växer ohejdat runt knuten.

Det har alltid varit uppenbart att en kompromiss i den såriga vargfrågan förutsätter å ena sidan regelbunden jakt över vilken folket i vargmarkerna har inflytande och å andra sidan att detta folk förlikar sig med att vargen finns och kommer att finnas i Sverige.

Vargvännerna måste kompromissa

Även om det finns ett antal fanatiska vargmotståndare som inte accepterar annat än utrotning har dessa röster blivit tystare. De stora organisationer som talar för människor som lider av vargen, Svenska jägareförbundet och LRF, accepterar dess plats i den svenska faunan. Men bland de så kallade vargvännerna är det inte bara de extrema och våldsamma elementen som vägrar att kompromissa.

Inom den breda rörelsen av vargfantaster, med Naturskyddsföreningen i spetsen, anses licensjakt fortfarande vara en oacceptabel styggelse. Något vi borde skämmas för, som Göran Greider uttryckte det i en ledare förra veckan.

Vargvännernas fundamentalism beror på att de inte ser våndan inför vargen som legitim. För dem handlar vargmotstånd om psykosociala problem hos människor i glesbygd och inte om själva vargen.

Göran Greider förklarade i sin ledare att vargkonflikten handlar om att landsbygdens viktiga problem har hamnat i skymundan. Alltså – om bara arbetslösheten minskade, servicen förbättrades, avfolkningen avtog, och så vidare, skulle folk inte haka upp sig på den beskedliga vargen, tycks Greider mena. Vargen är bara en pälsklädd projektionsyta för ett allmänt samhällsmissnöje och därför blir inget bättre av att man begränsar den.

Det är en översittaraktig analys som frånkänner människor kapaciteten att formulera sina egna problem. Självklart är det inte avsaknaden av postkontor som värker i hjärtat hos den som måste sluta med jakten som i generationer bedrivits på gården sedan ännu en hund i grannskapet har blivit till ben och slamsor.

Landsbygden är ingen djurpark

Det är inte oron för arbetslöshet som skaver när ett litet barn leker på en gårdsplan och det någonstans i närheten finns en varg som tycks ha börjat tappa respekten för människor. Och det skulle knappast vara mindre plågsamt att sopa ihop tarmarna efter vargdödade boskap bara för att bruket fanns kvar.

En annan sak är att den allmänna känslan av försämrade levnadsvillkor på landet knappast gör vargproblemet lättare. Budskapet från de, företrädesvis, urbana jaktmotståndarna om att landsbygden bara ska vara ren och otämjd natur, förstärker känslan av att den mänskliga kultur som funnits på landet sedan urminnes tider inte är värd något längre.

 

Läs också: Varning för vargkramaren

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips fler ledartexter och krönikor.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag