Övervakningssamhällets sammetsröst kommer tydligen undan med vad som helst, skriver Johannes Forssberg.
Övervakningssamhällets sammetsröst kommer tydligen undan med vad som helst, skriver Johannes Forssberg.
Johannes Forssberg

Se upp för snälle doktor Ygeman

Publicerad

Anders Ygeman ger övervakningssamhället en mjuk stämma som vi ska akta oss för.

När inrikesministern talar om hemlig dataavläsning påminner han om en doktor som försöker få ett barn att ta emot en spruta. Med sin lena röst förklarar han att den här integritetskränkningen kommer att göra lite ont men att det verkligen inte är något att vara rädd för.

Enligt inrikesministern innebär dataavläsningen bara att polisens befogenheter anpassas till en digital miljö. Men inget av dagens tvångsmedel kan jämföras med de statliga spionprogram som nu ska utredas.

Hemlig dataavläsning går ut på att med ett slags virus ta kontroll över någons mobil, dator och andra uppkopplade enheter. Tekniken gör att man kan filma och bugga någon med personens egen kamera och mikrofon. Det går att i realtid följa exakt vad någon gör på datorn.

Medan tvångsmedlen som finns i dag begränsar övervakningen till en viss fysisk plats, eller till viss kommunikation, öppnar spionprogrammen för en total övervakning som kan följa med överallt.

Dataavläsningen ger inte bara en bild av någons yttre liv utan också en god inblick i det allra innersta.

I diskussionen om dataavläsning är det datorer, mobiler och surfplattor som nämns som övervakningsobjekt. Men vi går mot en framtid där i princip alla föremål omkring oss är sammankopplade och kan kommunicera. Dataavläsningen kommer att bli meningslös om den begränsas till vissa slags apparater. Därför understryker utredningsdirektiven att lagförslagen ska vara teknikneutrala.

Det kan på sikt lika gärna vara bilar och hushållsapparater som smittas av statens virus.

Om staten börjar med dataavläsning ger den sig in osäkerhetsbranschen. Antingen genom att betala skrupelfria företag för hackingverktyg eller genom att själv utveckla dem.

Staten kommer att utnyttja samma säkerhetshål som industrispioner och andra IT-brottsingar. Polisen kommer att känna till säkerhetsbrister utan att kunna varna för dem. I datasäkerhetsarbetet kommer staten ägna sig åt dubbelspel.

Ygeman försäkrar ständigt att hemlig dataavläsning bara kommer att sättas in mot den allra värsta brottsligheten. Det finns ingen större anledning att lita på honom på den punkten. Nästan alla övervakningsmedel används med tiden bredare än vad som från början försäkrades.

Inrikesministern har vidare förklarat att han “tror” att polisen inte kommer att utnyttja dataavläsningens fulla potential (Computer Sweden 27/11) utan i stället begränsa spioneriet till delar av informationen. Det blir svårt att i lag tydligt avgränsa dataavläsningen. Även om försök görs kommer regler sannolikt att tänjas. Det ligger givetvis i åklagares och polisers intresse att utnyttja all värdefull information som verktyget ger dem tillgång till.

Ygemans jämförelse med att polisen vid hemlig kameraövervakning inte tar in ljud är irrelevant eftersom en kameralins ändå inte kan ta in ljud.

Anders Ygeman vill på alla sätt visa att han står för en sjyst form av dataavläsning. I Ekot (12/5) förklarade han till och med att det är viktigt att “vi är helt öppna” med hur spionprogrammen används. Då blir de inte mycket värda.

Övervakningssamhällets sammetsröst kommer tydligen undan med vad som helst.

 

Läs också:

Vi får inte vara naiva inför nya terrorlagar

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och kolumner.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag