Johannes Forssberg

Rätt att stoppa böghatarreggae

Publicerad

Jag brukade älska att lyssna på jamaicanska artister som Capleton, Buju Banton och Sizzla

Expressen getinglogga
Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Homofobi

Den hårda dancehallmusiken är inte bara omöjlig att sitta still till. I de råa låtarna finns också en djup känslosamhet, formad av sekler av jamaicanskt lidande och det hopp som ändå överlevt. Den kraften får själen att darra och kroppen att rysa.

Problemet är bara att de här artisterna också är militanta böghatare. De sjunger om att bränna, skjuta och utrota homosexuella. Jag hade länge överseende med det - de flesta låtarna har ju andra teman. Men det går inte längre. Det finns inget moraliskt försvar för att stödja artisterna ekonomiskt. Debatten om Sizzlas Sverigebesök - som i går ledde till att ännu en spelning i Stockholm ställdes in - har gjort det ännu tydligare.

 

De som försvarade bokningarna av en man som regelbundet manar till mord på homosexuella hänvisade i vanlig ordning till jamaicanernas utsatthet. Eftersom Jamaica är så fattigt, våldsamt och hopplöst - och dessutom koloniserat fram till nyligen - är homohat där inte lika förkastligt som det hat som frodats under mer gynnsamma omständigheter. Man hör aldrig någon släta över rasism och antisemitism på det sättet. Ingen säger att man ändå måste ha viss förståelse för det växande judehatet i Ungern, eftersom det är en del av landets kultur, som formats av en plågsam historia.

 

Hat och våld mot HBT-personer har alltid bedömts med en annan måttstock, där kultur, kolonialism, fattigdom, och så vidare, kunnat betraktas som förmildrande omständigheter. Det har äntligen börjat förändras, och det är därför Sizzla knappt kan göra några Europaturnéer längre. Eftersom intäkterna på sätt försämras försöker Sizzla och andra artister att, när så krävs, tona ner och bortförklara det hat de så frikostigt delar med sig av på besök i mer homofoba delar av världen. Ofta genom att hävda att deras texter bara är metaforiska. Frågan är bara hur man ska förstå metaforiken bakom Sizzlas upprepade önskan att skjuta ihjäl bögar.

 

Hans försvarare talar också gärna om att konstnärliga verk inte ska tolkas bokstavligt, och att många hyllade och politiskt korrekta artister också har önskat livet ur människor. Men reggaens homohatartexter är alldeles för verklighetsförankrade för att kunna avfärdas på det sättet. På Jamaica skjuts, bränns och misshandlas HBT-personer, på samma sätt som i Sizzlas texter. När den jamaicanska gayaktivisten Brian Williams mördades 2004 sjöng firande folkmassor Buju Bantons bögmördarhit "Boom bye bye". Sedan dödades ännu en framträtande HBT-kämpe och i dag finns knappt några öppna aktivister kvar på ön. Sex mellan män är straffbart med flera års fängelse och jamaicaner som angriper misstänkta HBT-personer behöver inte oroa sig för polisen, som många gånger hjälpt till i misshandeln.

När de populäraste artisterna i ett sådant land pratar om att skjuta bögar handlar det inte om konstnärliga metaforer utan om anstiftan till mord. Hur enastående Sizzlas musik än är så hedrar det Stockholm att protesterna stoppade hans spelning. Skillnaden mellan homohatande dancehall och vitmaktmusik är egentligen bara en fråga om kvalitet, inte moral.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag