Har logopederna för vana att dricka lunch, medan sjuksystrarna halsar läkarsprit mellan ronderna? Kan det vara så att revisorernas interna arbetsmöten luktar starkt av konjak och har "Mad men" som ständigt tema?

Nej, inget av detta stämmer.

Anledningen till att landstinget nu ska utföra slumpvisa alkoholtester på tusentals anställda är inte, säger personaldirektören Karin Rystedt till Dagens Nyheter, att de "upplever ett problem" med alkohol på arbetsplatserna.

Däremot inser landstingsledningen att det i personalstyrkan på 6 500 rent statistiskt bör finnas både en och annan som har problem med spriten.

Dessa vill man upptäcka med hjälp av testerna, som ska omfatta en fjärdedel av personalen.

Anställda som befinns ha minst 0,2 promille alkohol i blodet (det kan alltså räcka med en ordentlig bakfylla, eller en starkölslunch) skickas hem med löneavdrag och erbjuds rehabilitering dagen efter.

Testerna benämns som frivilliga. Men den som nyttjar sin fria vilja till att avböja test får finna sig i att bli föremål för "utredning", det vill säga tills vidare betraktas som fyllerist.

Gävleborg är det första landstinget som inför alkoholtester i den här skalan. Men i näringslivet har det blivit vanligt att företag kräver att anställda ska bevisa sprit- och drogfrihet i tester.

Det handlar inte längre bara om anställda med yrken som ställer särskilda säkerhetskrav - sådana tester, på exempelvis yrkeschaufförer, är ganska lätta att motivera.

Nu riktas testerna mot allt fler (dock sällan mot de högsta hönsen) och handlar mer om hälsa än säkerhet. Den utvecklingen är olycklig.

Det är möjligt att man kan upptäcka några fall av missbruk genom slumpvisa tester, även om många alkoholister med lätthet kan hålla sig under en sådan radar.

Men det viktiga är det som händer sedan, att personen i fråga inser sina problem och blir villig att göra något åt dem.

Sådana insikter kan inte kommenderas fram, de kräver ofta viss förtrolighet mellan ledning och personal.

Ett sådant öppet klimat skapas inte med polisiära metoder. Många gånger behöver man heller inte tvinga hela personalen till tester för att utröna vem som har problem. Det vet man ändå, även om man kanske blundar för det.

Enkel, uppriktig mänsklig kontakt är bättre än stora kontrollapparater. Finns en välgrundad misstanke är det bara att säga till.

Det finns dessutom så mycket mer än missbruk som kan ha en negativ inverkan på en anställds arbetsprestation. I dag måste medarbetare bevisa att de är nyktra.

I morgon kanske arbetsgivarna också vill ha garantier för att den anställda inte lever i en stormig relation, har anlag för depression eller lider av sömnstörningar.

Snart kanske utförliga genetiska tester kan sovra bort alla olämpliga element innan de sätter sin fot på en arbetsplats.

De anställda på Gävleborgs läns landsting säger sig välkomna alkoholtesterna. Det är så det brukar låta.

Risken är att vi inser värdet av vår personliga integritet först när den redan är helt förlorad.