Man skulle kunna tro att en chef som väljer mellan så sanslöst dyra etablissemang att den billigaste offerten kommer från landets mest exklusiva hotell inleder varje dag med att bada i ett oändligt hav av tusenlappar. Att hon därefter åker helikopter till den diamantprydda byggnad där medarbetarna på hennes hedgefond sitter och förvaltar triljontals kronor bakom sina skrivbord av guld.

Så är inte fallet.

Christina Lugnet är generaldirektör för myndigheten Tillväxtverket, vars prosaiska arbete huvudsakligen går ut på att fördela skattepengar till den sortens projekt som politikerna sedan decennier hoppas ska lyfta ekonomin i svenska avkrokar.

Man ska främja "hållbar tillväxt" i hela landet och hjälpa företag att växa genom "kunskap, samverkan och finansiering".

En viktig del av arbetet går ut på att utveckla det floskulösa fikonspråk med vilket man försöker dölja obehagliga sanningar, som att statliga tillväxtverk inte skapar verklig tillväxt och att landsbygdens räddning fortfarande inte stavas "regionalt näringslivsstöd".

Detta - för att ta ett typiskt exempel - har myndigheten kommit fram till i sitt arbete för tillväxt inom omsorgssektorn.

"Den viktigaste slutsatsen utifrån det arbete som bedrevs under 2011 är att dialogkoncept, där politiker, tjänstemän och företagare samt företrädare för branschorganisationer möts eller då studenter och utbildningsansvariga kommer i kontakt med entreprenörskap, bidrar till att utveckla marknaden."

Men arbetet är roligare än vad det verkar. En annan del handlar nämligen, som Dagens Nyheter avslöjade i går, om att frekventera exklusiva slott, herrgårdar och krogar.

Enligt DN har Tillväxtverket sedan 2010 spenderat närmare 7,5 miljoner kronor på guldkantade seminarier och exklusiv representation och därutöver ytterligare nio miljoner på konferenser. Medarbetare har bland annat bjudits på vinprovningar, skidåkning, och spa-behandlingar. De har betat av flera av Stockholms finaste krogar, åkt snabbåt genom stans vackra skärgård och betraktat majestätiska fjäll från skoterryggar.

En möjlig förklaring till denna skattefinansierade extravagans står att finna i myndighetens målsättningar. Ett av de viktigaste målen är att medarbetarna själva ska anse att de "bidrar till samhällsutvecklingen".

När man skålar i kristallglas på Grand Hôtel är det förmodligen ganska lätt att känna sig viktig för samhället. Om Tillväxtverket i stället hade sina samkväm på Scandic finns ju risken att medarbetarnas självuppfattning skulle bli mer sanningsenlig. De skulle kanske känna sig som förvaltare av en ganska meningslös statlig byråkrati snarare än samhällsekonomins pionjärer. Vilket alltså skulle strida mot myndighetens mål.

Det är för all del inte Tillväxtverkets medarbetares fel att politikerna fortsätter att inbilla sig att statligt riskkapital och diffusa projekt är vad som krävs för att skapa ett blomstrande näringsliv i hela landet. Alliansen kom till makten med ett löfte om att rensa upp bland alla dessa myndigheter med för mycket pengar och för oklara uppdrag. I stället fick vi år 2009 Tillväxtverket. Lägg ner.