|STATEN|

De skulle freda folket från politiska intrång i vardagslivet, outtröttligt bevara den sfär som människan, i all sin ofullkomlighet, måste få rå över själv. Arbetet har inte precis gått lysande. Man dras med liknande problem som Hells Angels skulle få om de engagerade sig mot brottslighet, eller för den delen Silvio Berlusconi om han tog strid för sedlighet.

Uppdragsbeskrivningen går inte riktigt ihop med kärnverksamheten. När staten bjuds in till det fridlysta köksbordet är det i allmänhet en kristdemokrat som stått för inbjudan.

Familj- och folkhälsominister Maria Larsson när en orubblig tro på statens förmåga att tillrättalägga mänskliga brister, vare sig det handlar om att jaga bort rökare från offentliga miljöer eller att, som hon tidigare föreslagit, avhjälpa föräldrars barnuppfostringsbekymmer med skattefinansierade "supernannies".

Det senaste förslaget i raden är att inrätta statliga "separationsteam" som ska hjälpa människor att hålla sams när de skiljer sig. Exakt hur teamen ska se ut kommer socialstyrelsen nu att utröna, men förslaget i den utredning idén kommer från var en trio med såväl familjeterapeut som skuldrådgivare och jurist.

Syftet är att barn ska slippa utstå gräl och det får väl sägas vara gott, även om det knappast är säkert att ett separationsteam kan stävja allvarliga konflikter. Men alla kommuner är redan enligt lag skyldiga att erbjuda familjerådgivning. Längre än så borde inte det offentliga ansvaret sträcka sig.

Bara för att vuxna människor ibland beter sig som barn kan inte staten behandla dem som sådana. Om medborgarna inte ens anses kunna ta ansvar för sina egna skilsmässor finns egentligen ingen anledning att betro dem med någonting.

Början till en stormig skilsmässa är ofta det ögonblick när de tu möts, omedvetna om att de egentligen inte är bra för varandra. Borde inte Kristdemokraterna göra något också åt detta? Kanske inrätta en statlig äktenskapsförmedling, där ett noga utvalt team guidar svenska singlar till den Rätta? Detta skulle dessutom konkretisera den "relationslinje" som Göran Hägglund lanserade häromåret utan att någon begrep vad han talade om.

Eftersom kristdemokrater aldrig är så påhittiga och glada som när de får lägga sig i människors liv borde de kanske ge fullt utlopp för sina lustar i stället för att låstas vara något de inte är. Satsa på att vara partiet för privatlivets alla områden. Det finns ju så mycket människor har svårt att lösa på egen hand. Grannkonflikter till exempel.

Är det så mycket begärt att varje bostadsområde år 2012 ska ha tillgång till medlare och terapeuter som kan skapa grannsämja och få barnen att känna sig trygga?

Det borde inte vara det, med Maria Larssons synsätt.

På socialdepartementet finns uppenbarligen ingen insikt om statsmaktens nödvändiga begränsningar. Kristdemokraterna tror att om de bara får bestämma lite till kommer alla att bli glada, snälla, nyktra, rökfria och normala. Lyckligtvis inser de flesta väljare att det inte funkar så.