En och annan debattör på den svenska högerkanten har uttryckt sitt stöd för Mitt Romney. Ingen av dem har motiverat detta med att de håller med kandidaten om att kvinnor inte bör få göra abort såvida de inte har våldtagits eller håller på att dö.

Det är heller ingen som sagt sig sympatisera med Romneys uppfattning att preventivmedel är så förkastliga att de bör exkluderas ur federala sjukvårdsprogram.

Eller för den delen stöttat idén att samkönade äktenskap är ett sådant hot mot det amerikanska samhället att de måste förbjudas i grundlagen.

Romney-anhängare, som Timbros vd Markus Uvell, hänvisar i stället till USA:s krisande ekonomi. Den anses vara i så desperat behov av Romney att de mindre smakfulla delarna av hans program ändå är lätta att svälja.

Även om den amerikanska arbetslösheten nu sjunker oväntat snabbt, och tillväxten väntas få rejäl fart nästa år, är det lätt att dela oron.

Med en statsskuld på 16 biljoner dollar, och ett budgetunderskott som i dagsläget tillför ytterligare en årlig biljon, har frihetens ljuva land blivit en farlig låneslav.

Det skulle vara lätt att instämma i att räddningen stavas Romney om kandidaten hade magiska krafter. Men eftersom det inte finns något bevis för den saken får man se till siffrorna. Och de går inte ihop.

I ett läge när USA:s skatteintäkter i förhållande till BNP är de lägsta på 40 år har Romney lovat att sänka skatter för 480 miljarder dollar om året. Förslagets finansiering är av Ian och Bert-klass.

Romney hävdar att pengarna ska tas igen genom minskade skatteavdrag för höginkomsttagare.

Exakt vilka avdrag och kryphål det handlar om vet ingen. Men enligt den oberoende tankesmedjan Tax Policy Center skulle Romney inte komma i närheten av besparingarna som krävs även om han mot förmodan lyckades göra sig kvitt allihop.

Kandidaten garderar sig genom att indirekt hänvisa till en magisk brunn för vidare finansiering.

I den finns allt välstånd som Romney kalkylerar med att hans skattesänkningar kommer att skapa. Det ska också räcka till att öka de militära utgifterna till en historisk rekordnivå.

Allt det här har hörts förr. Och det slutar alltid med samma skenande budgetunderskott.

Republikaner sänker skatten, håller tummarna och rustar upp. Efterträdarna får ta notan. Så har det varit sedan Reagan. Men han höjde i alla fall emellanåt någon skatt, för budgetbalansens skull.

Romney har som många andra samtida republikaner skrivit under lobbyisten Grover Norquists löfte om att aldrig genomföra en skattehöjning.

Det är ofinansierade skattesänkningar och ökade militära utgifter som har byggt USA:s statsskuld.

Detta var Barack Obamas arv. Tillsammans med budgethålen efter George W Bushs dubbla krig och skattesänkningar kom den värsta ekonomiska krisen sedan 30-talet.

Statsskulden hade vid det här laget inte kunnat vara annat än astronomisk.

Men nu ljusnar ekonomin och Obama kan efter ett omval ta sig an skulden, dessutom utan att behöva väljas om igen.

Mot honom står Romney, med sina ofinansierade skattesänkningar och militärsatsningar och löften till Grover Norquist. Om han är bäst för budgetbalansen så är Säffle ett idealiskt resmål för den som längtar efter storstadspuls.