Bland de tiotusentals som organisationen har krävt rättvisa för finns dissidentikoner som Václav Havel, Vladimir Bukovskij och Aung San Suu Kyi.

I dag finns det runtom i världen ett hundratal personer som Amnesty räknar som samvetsfångar - fredliga aktivister som fängslats för att de inte ska kunna uttrycka sig fritt. Ingen av dem syns för närvarande på förstasidan på organisationens sajt. Det gör däremot Wikileaksgrundaren Julian Assange.

Organisationen manar Sverige att ge garantier för att Assange inte kommer att utlämnas till USA. Detta för att han ska våga sig hit och svara på frågorna om misstänkta sexbrott. Amnesty tillstår visserligen att de "saknar bevis" för att Sverige planerar att leverera Assange till USA men tycker ändå det är angeläget att engagera sig i ett hypotetiskt ärende, utifrån paranoida perspektiv.

Genom att göra det bryter organisationen mot två av sina bärande principer.

Den första är en portalparagraf som begränsar organisationens mandat till ärenden som exempelvis gäller yttrandefrihet, dödsstraff och politiska rättigheter. Uppdraget har vidgats med åren men ingenstans står det något om vikten av att stå upp för människor som vägrar delta i en sexbrottsutredning i en demokratisk rättsstat.

En annan princip slår fast att allting Amnesty gör ska utgå från fakta. Hade organisationen tagit det budet på allvar skulle den ha insett det absurda i sin begäran. Det finns inga formella amerikanska anklagelser mot Assange och USA har inte begärt honom utlämnad. Om en begäran skulle komma måste den enligt svensk lag bedömas av riksåklagaren och prövas av högsta domstolen innan regeringen säger sitt.

Amnesty kräver i praktiken att Sveriges regering ska kringgå rättsordningen och fatta ett improviserat beslut värdigt en bananrepublik. Det är häpnadsväckande.

Till saken hör också att Sverige inte kan utlämna Assange om de misstänkta brotten betraktas som "politiska". Vi kan enligt lagen heller inte utlämna honom om han riskerar att utsättas för dödsstraff eller tortyr.

Efter en utlämning av Assange från Storbritannien till Sverige måste dessutom båda ländernas rättsväsenden godkänna en vidare utlämning. Det skulle ha räckt med ett brittiskt klartecken om amerikanerna hade försökt få honom utlämnad därifrån. USA har haft två år på sig att göra det. Ur det perspektivet är det obegripligt att Amnesty hänger upp sig på Sverige.

En gång i tiden talade Amnesty med en röst som var höjd över varje misstanke och dånade av moralisk auktoritet. Förtroendet byggde på att organisationen nitiskt höll sig till sina principer, till oantastliga fakta och inte hade några andra intressen än att värna grundläggande mänskliga rättigheter.

Under 2000-talet har Amnesty förfallit. Organisationen har gjort svulstiga och svepande uttalanden och lierat sig med antiglobaliseringsrörelsen. Kanske för att de brevskrivande kärntrupperna börjar bli gamla och måste ersättas av mer ungdomliga aktivister. I och med den trendkänsliga Assange-advokatyren kan i alla fall det gamla, eftertänksamma och hederliga Amnesty definitivt dödförklaras. Det är tragiskt.