SVT:s Uppdrag Granskning har i två avsnitt avslöjat hur man i Sverige tiger om riskerna som är förknippade med kusingifte. Barnavårdscentralerna informerar inte kusinpar om att deras blivande barn löper dubbelt så stor risk att bli missbildade eller handikappade som "vanliga" barn.
Folkhälsoinstitutet, som annars har så nära till den stora larmknappen, befattar sig inte med frågan. Inte socialstyrelsen heller. Det finns ingen offentligt debatt alls.
Fenomenet är obekvämt att diskutera eftersom det är särskilt vanligt inom vissa redan stigmatiserade kulturer.
Man är rädd att rasisterna ska flytta fram sina positioner ytterligare. Så låter man rasisterna diktera folkhälsodebattens villkor.
Efterspelet till Uppdrag Gransknings program har verkligen bekräftat tesen: Det har varit tyst som i graven. Myndigheterna har inte fått det hett om öronen, ingen har ställts mot väggen.

Det är väldigt konstigt. Vi lever ju i trygghetsnarkomanins land där minsta lilla risk framställs som dödshot. Vårt folkhälsoinstitut tycker det är angeläget att förbjuda människor att spruta champagne på krogen. Men en praktik som gör att fler barn föds svårt handikappade talar vi inte om. På grund av rasisterna alltså.
Människor som i många fall fötts in i en tradition av kusingifte informeras inte om riskerna, eftersom det kan gynna Sverigedemokraterna. Borde vi inte bry oss mer om de människorna än om Sd?
Sen är det verkligen inte så att kusingifte är någon specifikt utomeuropeisk tradition. Det har varit tillåtet, och vanligt förekommande, i europeiska länder i hundratals år. Åtskilliga europeiska "kulturbärare" har varit gifta med sina kusiner, exempelvis Charles Darwin (som också fick flera sjuka barn.)
Är det då inte främlingsfientligt att göra en gammal europeisk vana till ett problem först när det kommer utifrån? Nej. Det fanns en tid då många svenskar gifte sig med släktingar och det av samma skäl som man gör det i dagens Pakistan. Men i Europa är det numera ovanligt och föga socialt accepterat.

De etniska svenskar som gifter sig med sina kusiner måste givetvis också informeras om riskerna. Men det vore löjligt att förneka att det är mycket vanligare bland exempelvis kurder och pakistanier.
Rapporter från hela Europa vittnar om att barn med bakgrund i bland annat de kulturerna är kraftigt överrepresenterade på olika särskolor.
En svensk studie på barn i Botkyrka visade att de utomeuropeiska var handikappade i dubbelt så hög utsträckning.
Det finns en förståelig anledning till att svenska läkare ogärna blandar sig i människors familjeplanering. Vi har en mörk historia av sådan verksamhet. Tvångssteriliseringarna spökar i läkarminnet. Det vore en väldigt dålig idé att förbjuda kusiner att skaffa barn. Men de måste varnas för riskerna, så som exempelvis rökande mödrar varnas.
Man ska heller inte överdriva riskerna. 96 procent av alla barn till kusiner föds friska. Men en fördubblad risk innebär ändå dubbelt så många drabbade barn. Därför borde det vara en självklar folkhälsopolitik att försöka minska kusingiftena. Det kan bara göras om debatten är öppen.