Johannes Forssberg: Stoppa FRÖ-lagen

Publicerad
Uppdaterad
Efter årsskiftet kommer en ny slags organiserad brottslighet att uppstå i Sverige.
Byråkrati
De så kallade blomkålsbaronerna langar påsar som innehåller obskyra utsäden, i stället för knark.
När gränderna framåt våren fylls av pumpapundare och vitkålsentusiaster som håglöst kliar sina gröna fingrar i väntan på frön kommer man att fråga sig - vad var det som hände med Sverige?
Svaret på den frågan lyder: "Statens jordbruksverks föreskrifter om bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter".
Den här skriften, som fram till i morgon är ute på remiss, kommer om den antas att tvinga många småskaliga fröhandlare att antingen lägga ner eller leva utanför lagen.
Föreskriften kräver att de registrerar varje liten frösort hos jordbruksverket, till en kostnad av 3000 kronor, följt av en årlig avgift på 2000 kronor.
Om det var kokablad de odlade skulle det inte vara något problem. Men det är tyvärr inte fullt så lönsamt att sälja utsäde från någon ovanlig gammal skånsk löksort.
Avgifterna blir omöjliga för småföretagare som har hundratals slags frön i sortimentet, varav de flesta enskilt inte säljer för mer än någon tusenlapp om året.

Jordbruksverket kräver dessutom inte bara pengar. De vill ha utförlig skriftlig dokumentation om varje slags gröda, som om allmogen som historiskt har odlat dem har bestått av disputerade botaniker.
Ingen kommer undan byråkratin, inte heller den fröföretagare som faktiskt lyckas få ordning på både papper och pengar. Frösorterna som godkänns får bara säljas i ett visst antal gram per påse, och i en viss sammanlagd kvantitet per år.
I föreskriften slår jordbruksverket till exempel fast att mängden sålt utsäde av en viss slags sparris inte får överstiga 6,5 kilo.
Dokumentet är en parodi på byråkratisk galenskap, som man skulle kunna skratta åt om det inte vore för konsekvenserna.
När ett antal köksväxter inte längre får säljas - och därmed inte kommer att odlas - försvinner både kulinariska, kulturhistoriska och biologiska värden.
Trädgårdsodlarna får nöja sig med det torftiga sortiment som tillhandahålls av en handfull utsädesimperier. Vi får tråkigare tomater på tallriken och smaklösare sallad. Samtidigt förlorar vi genetisk back-up, som skulle vara värdefull om något hände med våra i dag vanligaste grönsaker.

Bisarrt nog är syftet med jordbruksverkets föreskrift - och EU-direktivet som den är en nitisk tolkning av - i stället att stärka den biologiska mångfalden.
I övriga Europa är det lättare tolka direktivet så.
I exempelvis Storbritannien och andra länder uppfattas det i dagsläget som olagligt att sälja icke-certifierade frön även till hobbyodlare, på grund av det nuvarande utsädesdirektivet.

Sverige valde en
självständigare väg på 90-talet, förra gången fröbyråkratin blev en symbol för Bryssels maktfullkomliga kyla. 1998, efter starka protester mot utsädesdirektivet, ändrade jordbruksministern Annika Åhnberg lagen så att den inte blev ett bekymmer för småskaliga fröföretag.
Den integriteten behövs nu igen. Det finns risker med alltför fria flöden av frön, men Jordbruksverkets föreskrift gör ingenting åt dem. Fröna kommer inte att analyseras genetiskt. Det handlar inte om att upptäcka fel och förhindra sjukdomar. Det är byråkrati för byråkratins skull.
Jordbruksverket borde samarbeta med de små fröföretagen i stället för att bestraffa dem. Om inte annat för att myndigheten även har i uppgift att göra Sverige till en "ledande matnation".

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida