För att vara jordens mest intelligenta djur är människan plågsamt lättlurad. Vi är beredda att tro på vad som helst, som skänker oss tröst. Därför är det inte konstigt att homeopater, kristallterapeuter, chakra-balansörer och schamaner har ett stadigt kundunderlag. Det är sorgligt att tänka sig att människor nöter ut sig för att ha råd att behandla sin trötthet med auraterapi, men ingen kan hindra dem. Saken är annorlunda när det gäller allvarligt sjuka. För en cancerpatient kan beslutet att uppsöka en homeopat i stället för en onkolog vara dödligt.
Därför har lagstiftaren dragit en gräns för kvacksalveriet, och de förleddas fria vilja, vid behandling av cancer och några andra farliga tillstånd. Men behandlingsförbudet omfattar inga psykiska sjukdomar.
Man verkar tänka sig att de psykiska sjukdomarna inte är lika farliga som de somatiska, och att låtsasbehandlingar därför inte är något direkt problem. Alla som har erfarenhet av saken vet hur skev den synen är.

Det är exempelvis vanligare att schizofrena dör av sin sjukdom än att hudcancerpatienter gör det. De som behandlar svårt psykiskt sjuka måste vara lika uppmärksamma på självmordsrisken som onkologer på cancercellernas spridning. Det är en betydligt svårare övervakning, men psykologer och psykiatriker har lärt sig hur man gör bedömningar. Utifrån den kunskapen kan de avgöra huruvida patienten behöver en annan behandling eller ny medicin.
En person som behandlar psyksjuka utifrån sin tvåveckorskurs i healing vet varken hur man upptäcker att något är allvarligt fel, eller vad man gör när det händer.
Han eller hon lär fortsätta att bearbeta patientens "energi-flow" ända in i döden. Behandlaren kan inte ställas till svars för det eftersom kvacksalvare står utom all tillsyn. Det här scenariot skrämmer inte regeringens utredare, Ann-Christin Tauberman, som i höstas la fram sin Behörighetsutredning. Hon tycker att kvacksalvare även fortsättningsvis ska få behandla svårt psyksjuka, eftersom det enligt henne inte går att bevisa att det är farligt. Nu finns det visst studier som visar att de psykossjukas sönderslagna jaguppfattning blir än mer sargad av att utsättas för humbug-terapi.

Men alldeles oavsett så är det ju alltid farligt i den meningen att det sker på bekostnad av de vetenskapligt utvärderade metoder som finns, i form av medicinering och kvalificerad samtalsterapi.
Taubermans utredning går i stället kvacksalvarna till mötes genom att föreslå ett frivilligt, statligt register, där alla får registrera sig förutsatt att de har ett riksförbund om minst 30 personer och följer gängse "yrkesstandard" (?).
Om jag lyckas samla ihop lite folk till en förening av terapeuter, där yrkesstandarden är att behandla bipolaritet med kanelbullar blir jag i så fall alltså välkommen i ett statligt register.
Politikernas omsorg om de psykiskt sjuka är mindre än den respekt som de anser att "alternativmedicinen" i kraft av sin popularitet trots allt förtjänar. Men kristallterapi blir inte en bättre behandlingsmetod för att många efterfrågar den. Förbjud kvacksalvarna att experimentera med psykiskt sjuka och begrav Taubermans utredning någonstans där solen aldrig skiner.