Mina kvarter är några av Stockholms mest barntäta. Gatorna är fyllda av sävliga dagisprocessioner och lattemorsornas stora ekipage blockerar varje fik.
Jag har inget emot barn. Många är rentav söta. Men jag känner mig ändå alltmer trängd.
Det är inte bara mina caféer som är under belägring, småbarnsföräldrarna och deras våndor ockuperar också sedan länge det politiska rummet. När socialdemokraterna för ett par veckor sedan presenterade sitt välfärdsrådslag var det tidstypiska budskapet att alla måste jobba mer - utom småbarnsföräldrar.
Partierna tävlar å ena sidan om att ge föräldrar mer betald ledighet, och å andra sidan om att disciplinera in oss andra i olika arbetslinjer.
Vi måste helt enkelt jobba hårdare så att barnfamiljerna kan få det bättre i Schlaraffenland.
Miljöpartiet är inget undantag. Man har övergivit sin tidigare mer generella ledighetslinje och vill nu i stället reservera drönarpolitiken för den tultingburna befolkningen.
I den budgetmotion mp snart lägger ges det nya föräldrabidrag partiet länge talat om fasta former.
Det är inte bara namnet på bidraget - "barntid" - som för tankarna till en mammatidning.
Samhällsproblemet bidraget ska lösa - föräldrars påstådda "obalans" - känns också igen från livsstilsmagasinen.
Mp:s lösning på obalansen handlar dock inte om grönt te eller yoga utan om att betala upp till 2 500 kronor i månaden i sammanlagt två års tid till föräldrar som går ner i arbetstid innan barnet fyller åtta. Barntid brukar vara mammatid och lär så förbli i ordets miljöpartistiska bemärkelse. Mammor tar ut nästan all föräldraförsäkring och inget talar för att barntiden, som ger lägre ersättning, skulle bli mer populär hos männen.
Det är högst tveksamt om barntiden kommer att bringa någon i balans - vad är egentligen balans för något?
Däremot kommer bidraget definitivt att öka det redan höga antalet deltidsarbetande småbarnsmammor. Detta tycker mp alltså att det är värt att lägga fem miljarder på. Snacka om gröt i huvudet.
Det är säkert jobbigt att ha småbarn. Tiden blir nog knapp. Arbetet mer tyngande. Men det borde blivande småbarnsföräldrar inse. Tanken bakom mp:s barntid är att eliminera skillnaden mellan ett liv med och utan barn. Det är galet. Skillnaden är naturlig och kommer alltid att finnas där. Människor har klarat av barn och arbete i alla tider, det är inget sjukdomstillstånd. Men den som lider alltför mycket kan förstås välja att stanna hemma på egen bekostnad. Vi har redan en generös föräldraförsäkring, barnbidrag, VAB, och en föredömlig förskola. Det räcker så. Välfärdsstatens uppgift kan inte vara att råda bot på den moderna förälderns alla neuroser. Det finns så många som behöver hjälp på riktigt. Vårdkostnaderna kommer att öka nästan ofattbart mycket de närmsta decennierna.
Att i ett sådant läge strössla miljarder över fullt friska människor i sina bästa år är vansinne.
