Twittertråden #prataomdet uppstod ur erfarenheter av sexuell språkförbistring. Den har utlöst en flodvåg av framför allt kvinnors berättelser om att inte kunna eller våga uttrycka sin vilja i samband med sex.
Men enligt skribenten Johan Wennström (Expressen Kultur i går) tyder de beskrivna övergreppen på att det snarare än ord är självbehärskning som saknas.
Han uppmanar därför till "större sexuell försiktighet", särskilt på fyllan. Hans lilla predikan har fått många att se rött. Det är delvis förståeligt, eftersom varje förmaning (särskilt de klumpiga) om "försiktighet" i diskussioner om övergrepp lätt kan tolkas som att offren borde ha vetat bättre. Men vi måste kunna tala om de avgrunder som den i Sverige så intima relationen mellan fylla och sex öppnar utan att glömma bort förövarens ensamma ansvar för sina handlingar, eller den skeva maktbalansen mellan kvinnor och män.

Problemet med Johan Wennströms text är inte att han tycker det är en dålig idé att ha sex under redlös berusning utan att han missförstått varför det är en så populär vana. Enligt hans konservativa uppslagsbok är det en "kaotisk sexuell miljö utan normer" som får unga människor att företrädesvis ha sex i spritdimmor. Jag tror att det snarare är tvärtom.
Själv såg jag det länge som en både obehaglig och absurd tanke att träffa nya sexpartners utan ordentligt med alkohol i blodet. Det innebar inte att min sexuella frihet var för stor, utan för liten.
Alkohol och andra droger höjer lusten och minskar impulskontrollen, men är också perfekta flyktmedel undan de normer som till skillnad från vad Wennström verkar tro inte avskaffades genom riksdagsbeslut 1968.
Efter åtta starköl är det något lättare att som kille gå in i den förväntade och urgamla rollen, där man tar alla initiativ, och med orubblig självsäkerhet ser till att sexet blir av.

För en högstadietjej kan en rejäl fylla skingra tankarna på den fortfarande påtagliga risken för att bli stämplad som hora, för att inte tala om alla kroppsnojor.
Johan Wennström har rätt i att den gamla tidens normer är upplösta i den meningen attingen i svensk offentlighet längre predikar kyskhet och värdet av skam. Men en tusenårig indoktrinering sätter djupa spår. Sex är fortfarande väldigt förknippat med skam och skuld och det är känslor som många tvättar bort med sprit.
Problemet är inte att den sexuella revolutionen har gått för långt, utan att den inte har nått fram på långa vägar.
Att tala om sex, till och med i nära och förtroliga relationer, känns fortfarande skamligt. Tystnaden gör sexet sämre och ibland rent obehagligt.
Därför är det så viktigt att vi pratar om det. Det kan leda till att färre behöver ha sex under känslomässig bedövning, för att sedan inte minnas något dagen efter. Den potentialen har knappast Johan Wennströms enkla påbud.