Att vi korkade västerlänningar till och med hjälper jihadisterna genom en multikultivurm som gör sharia och rättsstat till jämbördiga storheter.
En sådan röst är Dick Erixon som under versala rubriker som ”DÖDSKAMPEN SOM ISLAMISM VINNER ÖVER LIBERALISM” dagligen bloggar om apokalypsen på erixon.com.
En annan är Daily Mails koleriska krönikör Melanie Phillips. Hon är nu aktuell som fixstjärna inom svensk borgerlighet genom sin artikel i senaste numret av tidskriften Neo, där hon sammanfattar apokalypshögerns credo:
”Det vi genomlever i västvärlden är inget mindre än ett förnekande av upplysningen, ett förnekande av rationaliteten, som ersätts med irrationalitet, av otydlighet, av fanatism och ett religiöst totalitärt välde.”
Det är lite lustigt att just Phillips slår vakt om upplysningen, som annars påstår saker som att evolutionen saknar vetenskapliga bevis. Men frånsett det är det uppenbart att jag missat något.

Var någonstans i väst ersätter ett ”religiöst totalitärt välde” upplysningsarvet? Ingenstans, naturligtvis. Eftersom ingen i den offentliga debatten – frånsett några galna akademiker möjligtvis – på allvar förnekar upplysningen och bejakar hedersmord måste Phillips och hennes vänner utkämpa sin ädla kamp mot en skenmotståndare.
Man får aldrig veta vilka som tycker att minoriter alltid har rätt. Vem det är som tycker att könsstympning och skogsmulle har samma legitimitet.
Och det är egentligen inte särskilt konstigt för de personerna finns ju knappt längre.
Det Phillips menar med multikulturalism är
stendött. Här i Sverige dog det med Pela och Fadime, övriga Europa har haft liknande fall och liknande debatter. Slutsatserna har varit desamma – alla sätt
att leva anses inte, som Phillips påstår, lika okej. Multikulturalismen lever bara som
något Phillips & Co tar som förevändning för att få använda brösttoner.
Och att vara jihadist 2007 är inte precis någon dans på rosor. För femton år sedan kunde de verka inkognito, nu har de världens samlade underrättelsetjänster efter sig.
Förr kunde naiva multikultikramare få för sig att de var fromma idealister, efter 11-septemberattentaten känner alla till deras blodiga agendor.

I Storbritannien, Egypten, Filippinerna och Indonesien har deras toppgarnityr hamnat bakom lås och bom.
Deras stöd förblir lågt i den muslimska världen, liksom i den europeiska. Till och med jihadisternas vänner i den europeiska vänstern har tystnat – de läser allt mer sällan in globaliseringsmotstånd i bilbomber.
Med det inte sagt att faran på något sätt är över. Jihadisternas perversa kamp för en diktatorisk gudsstat kommer att fortsätta.
Men att påstå att de håller på att vinna är idiotiskt. De kommer aldrig kunna vinna.
Vi står överlägset rustade ekonomiskt, militärt och framför allt moraliskt.
Phillips konspiratoriska alarmism kommer inte leda till något annat än dåliga och förhastade politiska beslut.