Modebloggaren Mogi, 20, vägrade att stilla se på medan tiotusentals svenska ungdomar drabbades av arbetslöshet och elände.
Hon kavlade upp ärmarna på Karen Millen-koftan och bestämde sig för att, i samarbete med Aftonbladet, leva på motsvarande a-kassenivå i fjorton dagar. Storsinta Mogi är nu inne på sin andra och sista vecka som fattig. På lördag kan hon öppna champagnen och bli sig själv igen.
Fullt så goda framtidsutsikter har inte de arbetslösa ungdomar som Aftonbladet ville kämpa för genom att låta Mogi förfalla till secondhandshopping och smågodisransonering.
För flertalet ungdomar är a-kasseersättning snarare dröm än mardröm - för dem är det socialbidrag som gäller vid arbetslöshet.
Det kanske inte anstår en framgångsrik modebloggare att gå till socialkontoret med pälsmössan i hand men det är så verkligheten ser ut för många arbetslösa i vår generation.
I går släppte socialstyrelsen en bomb i form av en kvartalsrapport över kommunernas kostnader för socialbidrag, eller "försörjningsstöd" som det numera heter. Ökningen på 23 procent jämfört med förra året överträffar även de mest pessimistiska prognoserna. Och den beror mycket på ungdomarna.
Socialkontoren ska vara samhällets yttersta värn för de svaga. Men under krisen har de förvandlats till miserabla fritidsgårdar för helt vanliga ungdomar.
De borde inte ha där att göra men har inget val eftersom de inte är kvalificerade till a-kassan.
Vad har socialtjänsten att erbjuda dem? Inte mycket. Kontantersättning och på sin höjd någon improviserad aktivitetsåtgärd. Vad man framför allt får är en stämpel i pannan. Den syns inte, men känns desto mer.
SNS-rapporten "Fattigdom i Folkhemmet", som kom förra året, visar hur flertalet socialkontor buntar ihop alla hjälpsökande. Tusentals livsöden blir en grå, hopplös massa som dväljs i socialtjänstens omsorg.
När socialkontoren måste göra sådant som de inte kan och inte är till för - att hjälpa arbetslösa ungdomar - försummas de verkligt behövande: missbrukarna och de psykiskt sjuka. Det är en farlig utveckling.
Anledningen till att vi har socialförsäkringar är att man inte ska behöva nödhjälp om man exempelvis blir arbetslös.
Det faktum att en konjunkturnedgång belastar socialtjänsten så hårt visar att maskorna i trygghetsnäten är alldeles för stora.
Enligt Ekot är kommunerna tvungna att använda merparten av miljarderna som skulle rädda "välfärdens kärna" till att betala socialbidrag. Regeringen har alltså mycket att tänka på. Socialtjänsten måste avlastas.
Den absolut viktigaste åtgärden vore att göra a-kassan allmän och obligatorisk. Sluta fega och gör det bara.
