Den burmesiska militärjuntans villrådighet inför de munkledda protesterna är ännu ett exempel på det. General Than Shwe vill förstås helst bara skjuta skallen av munkarna, som man gjorde förr. Men han tvekar ändå, medveten om att demonstranternas mobiltelefoner skulle registrera excesserna, att nån jäkel säkert har mobilkamera också. Han förstår att Youtubebilder på avrättade munkar skulle göra omvärlden så förbannad att ingen åkte till Peking-OS med mindre än att Kina - Shwes livhank - slutade vurma för Burma. Than Shwe är helt enkelt övervakad – eller undervakad som fenomenet också kallas. Över-vakad underifrån.
Den explosionsartade ökningen av mobiltelefoner i fattiga, vanskötta länder är en pågående revolution.
Världens snabbast växande mobiltelefonmarknad finns i Afrika. Snart sagt varje afrikansk by söder om Sahara har åtminstone en mobiltelefon, liksom i södra och sydöstra Asien.

De här människorna har aldrig någonsin tidigare haft tillgång till kommunikationskanaler, vilket varit till diverse tyranners stora glädje. De har kunnat mörda och tortera, medvetna om att deras eventuella vittnen saknat röst. Men nu har nackskotten fått ett eko – i mobiltelefonnäten.
Som i Muyingaprovinsen i Burundi där totsierebeller förra hösten dumpade lik i en krokodilstinn flod, som så många gånger förr. Men den här gången hade byborna en mobiltelefon. FN-soldater var snabbt på plats och samlade ihop bevis.
Informationsbristen och analfabetismen gör också ofta uppriktiga demokratisträvanden fruktlösa. Man har ingen nytta av rättigheter som man inte känner till.
Lokala myndighetspersoner i exempelvis Kongo har däremot nytta av att medborgarna inte känner till sina rättigheter. För komma till rätta med det gör Kongos regering tillsammans med FN ett radioprogram dit lyssnarna kan ringa in frågor. En kongoles fick exempelvis reda på att soldater inte har någon som helst rätt att kräva honom på pengar.

Det finns otaliga andra afrikanska ring-in-program, särskilt i valtider. Under presidentvalet i Ghana år 2000 ringde väljare som hindrats från att rösta in sina erfarenheter i direktsändning. Det har gjort nästkommande val betydligt renare. Även i Kenya, Sierra Leone och Senegal har liknande program genomförts. Väljarna har blivit medborgarjournalister med mediala nätverk.
Mobiltelefonerna gör att aktivisterna kan sprida information som virus. Man sms:ar alla man känner, som sms:ar alla de känner, och så vidare. Det är så demonstrationerna i Vitryssland kunde samla så många, så snabbt.
Det är omöjligt för myndigheterna att stoppa en så snabb informationsspridning. Kina försökte göra det under SARS-epidemin, liksom Etiopien i samband med upploppen efter valet 2005, men det gick inte särskilt bra i något av fallen.
Mobiltelefonerna har redan haft enorm politisk påverkan. Och ännu större kommer den snart att bli. Nästa revolutionerande har redan tagits i Kenya, där Safaricoms kunder kan ha bankkonton genom sina mobiltelefoner. Tekniken kommer förmodligen snart att spridas i andra länder där få har bankkonton. Aktivistgrupper kommer att kunna samla in pengar, bekosta varandras resor, och investera i fler telefoner.
De enda som har anledning att oroas av utvecklingen är förtryckarna.