Det är inte särskilt trendigt nuförtiden. Det uppfattas rentav som dumt. Jorden håller ju på att gå under. Men min släktings köp anses sofistikerat, han köpte nämligen en miljöbil. Det gjorde regeringen så glad att han tilldelades 10000 kronor i premie. Dessutom slipper han betala trängselavgift när han åker in och ut ur Stockholms innerstad, som ett hjärtligt tack från Vägverket. Han har helt enkelt fått en guldstjärna från myndigheterna. Han kan känna sig fin när han åker runt med "flexifuel"-skylten glänsande i den blå lacken.
Anledningen till att mannens bil väcker så varma känslor och förärats ett miljöprefix är att den kan köras på etanol. Han har aldrig kört den på etanol och har heller inte för avsikt att börja göra det. Men han KAN alltså köra på etanol. Så han är en grön bilist.
Maud Olofsson är omåttligt stolt över "succén" med miljöbilspremien. Mätt i antal sålda miljöbilar har det onekligen varit en framgång. Men det finns anledning att tro att många, i likhet med min släkting, fulkör sina miljöbilar med bensin.
Sedan i höstas har etanolförsäljningen minskat med 70 procent. Det beror på att etanolet har blivit dyrare. Till sommaren lär priset sjunka igen. Men fulkörandet kommer inte att upphöra för det. Många miljöbilister föredrar bensin på grund av bekvämlighet eller av andra skäl.

Miljöbilspremien upphör snart, men den följs av ett nytt sockrat erbjudande. Nya miljöbilar ska enligt klimatpropositionen befrias från fordonsskatt i 5 år. En "miljöbil" kan i sammanhanget innebära en stor stadsjeep som körs på bensin. Så länge en bil KAN köras på etanol får den dra upp till 0.92 liter bensin per kilometer och ändå vara miljöklassad. Det är en gräns som för övrigt motsvarar vad Volvos och Saabs miljöbilar klarade när den sattes.
Det är praktiskt att köra "miljövänliga" bilar nuförtiden. Förr om åren var det mest menlösa japanska pluttbilar som betraktades som någorlunda gröna. Nu kan man köra rena vrålåken och samtidigt subventioneras för sin miljöinsats. Det är förstås härligt för många bilister, men helt vrickat ur en samhällsekonomisk synpunkt.
Eventuella subventioner av "miljöbilar" måste ta hänsyn till att många av dem körs på bensin. Gränserna för miljöbilarnas bensinförbrukning måste utgå från vad som är miljömässigt rimligt, inte vad svensk fordonsindustri för närvarande klarar av.

Dessutom ska man inte inbilla sig att miljöbilarna vore klimatrevolutionens förtrupper även om alla kördes på etanol. Här vill jag mana till viss förståelse för min släkting som nog framstått som en stor egoist.
Han erkänner att han är en miljöskurk som kör bil, men menar att han knappast skulle bli en mindre skurk om han tankade etanol. Jag är beredd att hålla med honom.
Produktionen av etanol slukar oerhörda mängder fossilt bränsle. Dessutom upptar den växande industrin odlingsmark som i stället skulle kunna mätta jordens många hungrande.
"Dubbelfel" är alltså ett ord som väl sammanfattar regeringens miljöbilssatsningar.