Johannes Forssberg: Mädchen für alle

Publicerad
Uppdaterad
Jimmie Åkesson är vad självhjälpsböckerna kallar en "people pleaser". Hans parti försöker vara alla till lags. Man behöver inte vara Dr Phil för att inse att det är omöjligt.
Expressen getinglogga
Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.
För ett par veckor sedan fylldes Jimmie Åkesson av glädje. Frankrike hade lagstiftat om förbud mot heltäckande slöjor och i ett lyriskt pressmeddelande förklarade SD:s partiledare att han "gärna ser att Sverige följer efter".
I en intervju i tidningen Dagen från i går har Åkesson däremot "inga ambitioner att styra hur folk vill klä sig".
Han motsätter sig heltäckande slöjor i offentlig sektor men vill i övrigt inte ha några regleringar på området, utom, möjligtvis, för barn.
Nyss betecknade han heltäckande slöjor som terroristgömmor, och nu, plötsligt, låter han närmast liberal, eller i alla fall som en folkpartist.
Jag tror inte att Jimmie Åkesson har genomgått en personlighetsförändring, däremot att hans personlighet är föränderlig, eller kanske snarare hal.
Han har en tendens att anpassa sina svar och i intervjun med tidningen Dagen, som sätter religionsfriheten främst, valde han att maskera sin avsky för religiösa muslimer. På så sätt blev det kanske bättre stämning i intervjusituationen.

Det påminner om när han i en filmad intervju för en kaldeisk (kristen irakisk) webbtidning sa att han är öppen för en "ganska stor" kristen invandring till Sverige.
SD är måna om att vinna kristna, förhoppningsvis islamfientliga irakiers röster i Södertälje men för den gruppen är det allra viktigaste att deras till livet hotade vänner och släktingar i Irak kan få en fristad i Sverige. Så Jimmie Åkesson drog en rövare. För i själva verket vill SD ha en migrationspolitik motsvarande den i Danmark och där är i princip inga irakier välkomna, vare sig de är kristna eller ej.
Många sverigedemokrater får kväljningar bara av att höra arabiska, så partiets flörtande med irakier har förstås väckt mycket ont blod i partiet.
Det var heller inte särskilt lyckat för SD:s nya HBT-satsning att Sydsvenskans reporter Niklas Orrenius strax efter dess lansering avslöjade att partiets röstmagnet i Södertälje, Naser Helawi, lockade både kristna och muslimska röster genom att äcklat peka på en bild av ett nygift, samkönat par.
SD:s satsning på att nå HBT-väljare är överhuvudtaget bisarr med tanke på att man länge har profilerat sig genom att öppet uttrycka äckel inför framförallt manlig homosexualitet.

Björn Söder, SD:s råbarkade partisekreterare, jämförde för bara några år sedan homo, bi- och transsexuella med pedofiler och djurbetäckare.
Men SD tänker sig att man kan bredda sin väljarbas genom att slå homosexuella i huvudet på påstått homofoba muslimer. Någon gång måste man dock välja.
Det är omöjligt att samtidigt representera rasister och irakier, homofober och homosexuella, religiösa och sekulära, och så vidare.
Enligt populärpsykologin beror den sjukliga viljan att vara till lags på djupt rotade identitetsproblem. Analysen stämmer åtminstone in på SD.
Partiets mer begåvade företrädare börjar långsamt inse att de aldrig kommer att kunna bli stora i sin nuvarande, värdekonservativa form. Det finns för få väljare som är mot aborter, tycker bögar är äckliga och att 50-talet var civilisationens höjdpunkt. Deras antimuslimska agenda behöver ett annat paket. I takt med att denna insikt sätter sig lär SD:s förvirrade och manipulativa utspel bara öka.
Men man kan inte bygga varaktiga relationer på hur grov manipulation som helst.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag