Foto: Robban Andersson
 Foto: Robban Andersson

Johannes Forssberg: Knarkkriget har nått vägs ände

Publicerad
Uppdaterad
Ingenting talar för ett gott nytt år i knarkkrigets Mexiko.
Expressen getinglogga
Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.
Fem år efter att Mexikos president Felipe Calderón inledde kriget mot knarkmaffian finns fortfarande inga goda nyheter från fronten. Eftersom man inte längre ens med den vildaste fantasin, eller de grövsta lögnerna, kan övertyga folket om att ljuset är nära, har regeringen tystnat. Det var länge sedan man redovisade den blodiga statistiken över de mexikaner som skjutits, sprängts och halshuggits, från Acapulco vid södra Stillahavskusten till Ciudad Juárez invid USA-gränsen i norr.
Men landets mest ansedda dagstidning, Reforma, bekräftade häromdagen vad de flesta kände på sig - att även 2011 blev det blodigaste året hittills. Tidningen uppskattar dödssiffran till 12 359 människor. Det motsvarar befolkningen i Mjölby och all denna blodutgjutelse ledde som vanligt inte till någonting annat än fler mord och nya strider om vakanta poster i knarkindustrin. Drogerna är i dag lika tillgängliga och populära som någonsin förr.
Det finns många skäl till att Felipe Calderóns USA-stödda krig var dömt att misslyckas. Mexikos rättsväsende var svagt redan innan det fullkomligt frättes sönder av giftiga kokaindollar. Men även om regeringen hade lyckats rensa ut alla dem som sålt sig till maffian, från högsta nivå ner till lokala polisstationer, skulle drogsyndikaten fortfarande tjäna pengar. Deras produkt är så efterfrågad att den når ut till lystna konsumenter, oavsett hur många som dör på vägen. Decennier av drogkrig har inte lyckats ändra på det.
Kriget för att utrota allt knark har tagit åtskilliga liv, satt ett oräkneligt antal i fängelse, förgiftat stora landområden - men det har inte förintat människors sug efter droger. Och sorgligt nog talar ingenting för att det begäret någonsin kommer att slockna.
I allt fler länder, inte minst i de värst drabbade latinamerikanska, inser politikerna att drogerna aldrig kommer att kunna utrotas. Att det behövs andra, mer realistiska målsättningar, som att se till att kartellernas makt minskar, och att färre missbrukare dör.
På FN:s stora narkotikakonferens i Wien 2009 var det bara några enstaka demokratiska länder som helhjärtad stod upp för målen som organisationen tidigare antagit om en drogfri värld. Men bland dem fanns Sverige. Och folkhälsominister Maria Larsson blev så bestört av att höra experter och politiker döma ut hennes världsbild att hon hemma i Sverige tillsatte en utredning om hur det svenska synsättet skulle få större internationellt genomslag.
När den märkliga utredningen presenterades föreslog den bland annat att universiteten ska användas för att föra ut en narkotikapolitik som bygger på tro snarare än vetenskap. Utredaren tyckte också att staten skulle anlita narkotikapolitiska missionärer genom att sponsra utlandsresor för vissa intresseorganisationer.
Men Sveriges problem är inte att vår linje och våra argument är okända utan att de stämmer så dåligt överens med verkligheten. Det behöver man inte åka till Mexiko för att inse. Här hemma har kampen mot knarket inte gått framåt en millimeter trots att det svenska målet om ett narkotikafritt samhälle har över fyrtio år på nacken. Som narkotikasituationen ser ut i världen 2012 är det inte de som tänker om som är extrema utan de som inte gör det.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag