Varför gör svenska folket aldrig revolution? Den frågan får alltid bokstavstroende marxister att stamma. Människorna de säger sig kämpa för, längtar efter revolutionär socialism ungefär lika mycket som de längtar efter vinterkräksjukan. Det brukar revolutionärerna skylla på hjärntvätt.
Egentligen är alla arbetare, i botten av sina röda hjärtan, kamplystna kommunister, tänker man sig. De är bara för duperade av det lömska Kapitalet för att inse det själva.
Det låter snarlikt när Kristdemokraterna ska förklara varför folk är så ointresserade av deras påstått folkliga familjepolitik.
Varför svenskar envisas med att älska dagis, i stället för att tråna efter Hemma-Mamman som i nystruket förkläde bakar en fluffig sockerkaka medan hon leende ser till sina tultingar.
Att nu hela 83 procent av Sveriges 1-5 åringar går på förskola beror enligt Kristdemokraternas familjepolitiska grupp på att "föräldrar matats med uppfattningen att de är otillräckliga för sina små barn" (SvD Brännpunkt i går).

Det är en spännande teori, som för tankarna till skräckfilm. Att människor hjärntvättas till att mot sin egentliga vilja lämna ifrån sig barnen till Stora Stygga Dagis.
Men förklaringen är, hemskt ledsen kristdemokrater, mycket enklare: Folk gillar verkligen förskolan.
Barnen trivs och utvecklas i sällskap av andra barn.
Och hur älskad ungen än är tycker vuxna om att vara med vuxna ibland. De flesta uppskattar sitt arbete.

Kristdemokraterna hoppas att familjepolitiken ska rädda dem kvar i riksdagen men när väljarnas viktigaste frågor rangordnas hamnar de frågorna i botten. Helt enkelt därför att folk tycker det är bra som det är.
Enligt Svenskt Kvalitetsindex är förskolan den del av välfärden som svenskar har i särklass högst förtroende för, frånsett vattenförsörjningen.
Så KD vinner knappast några väljare genom att försöka rädda barn från dagis. Ändå fortsätter de kampen, med uthålligheten hos kommunisterna som står i snålblåsten på torget och försöker kränga "Proletären".
De är så ivriga att få barnen att i mindre utsträckning utsättas för förskola att de inte ens orkar tänka igenom sina förslag. Det senaste är alltså att partiets familjepolitiska grupp vill införa obligatorisk in- och utcheckning på samtliga förskolor.
Föräldrar ska uppmuntras att lämna sent och hämta tidigt genom att på så sätt få reducerad taxa.
Välbeställda föräldrar som ordnar barnhämtning med RUT-avdrag, eller har flexibla arbetstider, kan då få någon extra hundralapp som knappast är värd krånglet.
Ensamstående mödrar som inte kan komma ifrån tvingas betala extra och får dessutom ett skamstraff genom att pekas ut som dåliga föräldrar. Och förskolans verksamhet blir inte precis bättre av att föräldrar springer i dörrarna dagarna i ända.
Krisande kristdemokrater vill införa mer byråkrati och större kostnader för att uppnå ett mål som knappt någon ställer sig bakom, och på kuppen försämra välfärdens mest älskade institution.
I SCB:s senaste partisympatimätning har partiet ett folkligt stöd på 3.8 procent. Det är oförtjänt högt.