Det är en dryg månad sedan Danmarks borgerliga regering, tillsammans med Dansk Folkeparti, klubbade igenom "lømmelpakken", lymmelpaketet.
På så sätt injicerade man steroider i ordningsmaktens muskler lagom till de förmodat våldsamma demonstrationerna i samband med det pågående klimatmötet i Köpenhamn.
Polisen gavs exempelvis rätt att "i förebyggande syfte" låsa in människor i tolv timmar utan misstanke om brott.
Det protesterades högljutt från människorättsorganisationer, miljörörelsen och oppositionen. Men farhågorna avfärdades av regeringen som fantasier. Den konservative justitieministern Brian Mikkelsen försäkrade att ingen oskyldig demonstrant skulle drabbas.
Det må ha varit en lögn eller en dålig kalkyl - fel hade han hursomhelst. Under lördagens demonstrationer i Köpenhamn greps och så att säga vaskades 968 personer, av vilka bara en handfull så småningom föll ut ur vaskpannan som misstänkta. De övriga förnedrades i timmar bara för att de råkat vara i närheten av suspekta typer eller av någon av de få våldsamma incidenter som beklagligtvis inträffade.
I timmar tvingades demonstranterna sitta bakbundna på den vinterkalla gatan. Här och var kissade någon på sig. Många låstes in i de Guantánamo-betonade stålburar som införskaffats för tilldragelsen.
Lördagen var ett smakprov på vad demonstrationsfrihet och rättssäkerhet numera innebär i Danmark. En liberal kan inte känna annat än avsky. Särskilt som lymmelpaketet inte kan förstås som en isolerad företeelse utan tydligt är en del av en repressiv våg som har svept över västvärlden.
För den konservativa delen av svensk borgerlighet är demonstrationsfrihet dock föga lockande att stå upp för när man har tillfälle att gnälla på demonstrerande pack som luktar vänster.
Men den sortens omfattande våldsamheter som vissa anarkister drömt om att få utföra och vissa på högerkanten drömt om att få fördöma har inte utbrutit. Följaktligen ondgjorde sig Svenska Dagbladets ledarsida i går putslustigt över att lördagens demonstration hade skräpat ned Köpenhamns gator. Det är förstås tråkigt, men ganska oundvikligt, kan man tycka, när uppemot 100 000 människor samlas.
"Det toleranta Danmark ställer upp när demonstranterna grisar ner" skriver SvD som uppenbarligen tycker att övergivna plakat är en större ondska än godtyckliga massarresteringar.
Bloggaren Dick Erixon, en idol för SvD-typen av höger, ansåg rentav att lördagen vittnade om att "dansk polis upprätthåller rättsstaten".
Det är onekligen en märklig definition av ordet rättsstat. Man undrar om Dick Erixon skulle hålla fast vid den efter att, i samband med en demonstration mot fastighetsskatten, ha bakbundits i iskylan och kissat på sig.
Nej, den här typen av åtgärder kommer förstås aldrig att vara aktuella i samband med den sortens välkammade manifestationer. De drar inte till sig några stenkastare.
Idioterna dyker upp när radikala åsikter torgförs. Men i en rättsstat straffar man inte människor för att de delar vissa politiska sympatier med ett antal puckon.
Lymmelpaketet innebär ett slags kriminaliserande av rätten att demonstrera för samhällsomstörtande idéer.
Vad man än tycker om de tossiga åsikterna så är det en farlig utveckling.
Det är framförallt en seger för de våldsverkare som vill mana till krig.
