Man slutar inte drömma bara för att det är lågkonjunktur. Inte ens om man är kommunpolitiker.
Det må vara hänt att några lärare eller vårdare måste sparkas. Men kommunernas investeringar i turism är fridlysta när kniven går genom budgeten, enligt en undersökning i Svenska Dagbladet. Samtidigt menar forskare att politikerna har orimliga föreställningar om turismen som "framtidsbransch". Vilket ju är rätt uppenbart.
I många kommuner påminner väntan på Turisten lite om den numera sällsynta väntan på Frälsaren. När han eller hon anländer ska allt ställas tillrätta. Avfolkningen kommer att upphöra och ungdomarna få jobb. Halleluja!
Det gäller bara att lista ut hurdan Turisten är. Vad han vill ha. Här fungerar människor i olika kommunala projektgrupper som profeter. De begrundar olika kringresande entreprenörers Powerpointpresentationer och kommunen går gärna in med skattepengar och garantier när det hela känns rätt. Den goa känslan infinner sig påfallande ofta när det handlar om att bygga spa:n och andra badanläggningar. Detta är sedan länge en tydlig trend bland turisthungrande kommuner. Det är något oklart varför turister skulle komma till en viss obygd bara för att där finns ett spa.
Särskilt som Sverige snart har en tämligen heltäckande spa-infrastruktur. Men satsningarna fortsätter.
Härnösand i södra Norrland och Årjäng - "vackrast och vildast i västra Värmland", enligt slogan - är två av de senaste kommunerna att sätta sitt hopp till spa-byggen.
Samtidigt har Skövde kommun nyss byggt ett stort äventyrsbad. Det är något som även Sunne såg som en vettig investering för ett antal år sedan. Två år efter invigningen hade "vattenparken" gått i konkurs och kommunpolitikerna vaknade upp ur drömmen med ett antal miljoner i skulder.
När så många andra följer strömmen och satsar på vattenanläggningar är Skellefteå kommun åtminstone uppfriskande originell med sitt stöd till Storälgen, eller "stoorn", en 45 meter hög trä- och stålälg som ska placeras mitt i den djupaste skogen.
Stoorn, vars innanmäte ska bestå av ett hotell, kommer att stå som ett monument över den desperata drömmen om Turisten.
Man kan ha ganska roligt åt dessa drömmar men de är lätta att förstå. Turismen i Sverige är en växande jätteindustri. Men kommunerna måste inse att turistattraktion följer vissa naturlagar precis som när det gäller mänskliga relationer. Vissa människor och kommuner drar då, tyvärr, en nitlott.
En ratad kille kan försöka kompensera med nya kläder och en kommun med ett nytt spa, men ofta är det ganska lönlöst. Exempelvis kommer Katrineholm aldrig att, i enlighet med sin "långsiktiga vision", bli "Sveriges roligaste stad".
En viktig anledning till att kommuner utan egentliga förutsättningar ändå utser turismen till sin stora framtidsbransch är förstås att det är roligt för politikerna att leka visionärer och bränna projektpengar och åka på mässor. Mycket roligare än att stampa i den kärva verkligheten.
Men det är lågkonjunktur nu och hög tid att kassera de flummiga turismvisionerna. Det kan vara jobbigt att komma till självinsikt, men i det här fallet nödvändigt - för välfärdens och skattebetalarnas skull.
