Presidenten är indragen i en politisk skandal som är bisarr till och med för att vara fransk. I centrum står republikens rikaste dam, Liliane Bettencourt, som snärjdes av sin egen betrodda butler.
L'Oreal-arvtagerskan anklagas bland annat för att ha förseglat miljoner i bruna kuvert som stuckits i politikers händer under intima bjudningar.
Enligt en av hennes tidigare anställda har Nicolas Sarkozy varit en av mottagarna, liksom hans arbetsmarknadsminister.
Regeringspartiet UMP:s moral var av många ifrågasatt, eller snarare betraktad som ett skämt, redan före avslöjandet av de täta banden till en brottsanklagad miljardär.
Medierna har tidigare berättat om de champagne- och gåsleverorgier som kallas regeringssammanträden.
Historierna har ingivit samma äckelkänslor som skämd ost i ett Frankrike där varje medborgare personligen har fått betala för den ekonomiska krisen.
Nicolas Sarkozy har aldrig varit så avskydd, men är kanske ändå inte körd.

Turligt nog för presidenten finns det några som många fransmän (liksom européer överhuvudtaget) hatar ännu mer än svinaktiga politiker, så kallade zigenare.
Den smuts som Sarkozy har samlat på sig i samhällets övre stratosfär försöker han nu borsta bort från kavajen, ner på människorna som lever på botten.
Med krig i rösten har han svepande utmålat romer och resandefolk (egentligen två olika grupper) som ett "nationellt hot".
Anledningen till att dessa folkgrupper befaras vara på väg att förinta den femte republiken är att några dussintal av dem häromveckan iscensatte ett våldsamt upplopp kring en polisstation.
Detta skedde nu inte oprovocerat, utan som en reaktion på att en 22-årig rom dödats av poliseld, under oklara omständigheter.
Som straff för ett fåtals våldsamheter har presidenten lovat att jämna hälften av alla "olagliga" romska läger med marken. Saken är bara att det nästan är omöjligt för romer att slå läger lagenligt och Sarkozys syfte är heller knappast att göra det lättare. Han vill helt enkelt att de ska dra. Men vart?

Många hör hemma i Frankrike och de andra har som EU-medborgare rätt att uppehålla sig i landet, så vida de inte har dömts för brott. Därför vill presidenten ändra lagen så att romer kan utvisas bara de "stör ordningen". Och det upplevs ju romer göra bara genom att vara romer. Det är socialt accepterat att hata dem på grund av deras ursprung, även i Sverige. Det är därför Sarkozys uppviglande är livsfarligt.
När en grupp som i mångas ögon redan saknar människovärde framställs som ett "nationellt hot" är liv alltid i fara. Historien ger otaliga exempel.
Som i alla europeiska hetskampanjer mot romer använder Sarkozys regering också humanitära argument. Man säger att det är synd om barnen, att de lever under vidriga förhållanden, och så vidare.
Problemet är alltså romers utanförskap, och det vill man lösa genom att deportera dem även från utkanterna av samhällsgemenskapen. Det går inte ihop och ska heller inte göra det.
Sarkozy har inte löst några andra problem än sina personliga.
Han har fått fransmännen att förenas i något annat än sin misstro mot sitt skämt till president.