Medan arabvärlden reser sig mot sina despoter tycker Åsa Linderborg att det känns angeläget att försvara Fidel Castros heder.
LIBYEN
Aftonbladets kulturchef hävdade i går att det är "västerländska medier" som har kokat ihop föreställningen om att kamrat Fidel står bakom Khadaffi.
Hon har nämligen fått hans "tal" om Libyen, egentligen krönikor, skickade till sig i svensk översättning av Eva Björklund.
Hennes personliga översättare, sedan länge aktiv i Svensk-kubanska föreningen, har hävdat att Kuba är en demokrati och att dess politiska fångar förtjänar sina öden. Men jag utgår från att Björklund har gjort en korrekt översättning och att Linderborg har läst samma ord som jag tagit del av på spanska.
Eftersom det verkar osannolikt att kulturchefen inte kan tillgodogöra sig kortare texter måste hennes bisarra tolkning av Castro vara sprungen ur någon svårartad form av antiimperialistisk sinnesförvirring.
Fidel Castro hyllade de "stolta och modiga" egyptiernas revolution. Men i de två krönikor han skrivit om Libyen i partiorganet Granma nämns överhuvudtaget inte några demonstranter.
Castro menar, med ord liknande Linderborgs, att de imperialistiska mediernas desinformation gör det omöjligt att veta vad som händer i Libyen. Men han tillstår att det i alla fall är något som händer, och när han suggestivt frågar sig varför, finns inte folklig frihetslängtan som ett svarsalternativ. I stället antyder Castro att alltsammans är en västlig komplott. Han känner ingen sorg över att Khadaffi har utlovat, och inlett, ett utrotningskrig mot alla sina motståndare. Det enda Fidel är upprörd över är att Nato, enligt hans fantasi, inget hellre vill än att invadera Libyen och lägga beslag på oljan.
När Castro slutligen slår fast att ingen kan stödja civila dödsoffer - vilket för Linderborg är ett bevis för att Castro står på frihetens sida - är det mer troligt att han syftar på västvärldens påstådda krigskonspiration än på de massakrer han inte låtsas om.
Aftonbladets kulturredaktion tillhör dem som hårdast har kritiserat Carl Bildts libyska tunghäfta. Jag tycker själv att utrikesministern stundtals har varit pinsam, men kritiken är svår att ta på allvar när den kommer från någon som försvarar Fidel Castros moral i frågan.
Åsa Linderborg har väl för övrigt aldrig varit en anhängare av Carl Bildt. Däremot har hon publicerat otaliga idolporträtt av Venezuelas president Hugo Chávez, där kritiken mot hans bristande sinne för demokrati har avfärdats som liberal paranoia. Chavez har i dagarna förklarat att han inte är en "fegis", det vill säga en sådan som överger en gammal vän (Khadaffi) bara för att han inlett ett krig mot sitt eget folk. Om det har man inte kunnat läsa något på Aftonbladets kultursida.
Det är sant att de arabiska upproren har dragit ner byxorna på den västvärld som enligt sina egna myter alltid står upp för demokratin. Men när Khadaffis kvarvarande kompisar heter Chávez, Castro och Ortega är det lika tydligt att den revolutionära allians som anser sig stå för verklig frihet inte vet vad ordet betyder.
De står för en inverterad version av den mest cyniska västliga realpolitiken man kan tänka sig. Människovärdet är bara värt försvara så länge detta missgynnar USA.