Bakgrunden till Sacrédeus avslagna interpellation är den misstänksamhet Lunds universitets tillträdande rektor Per Eriksson möttes av på grund av sin bakgrund i pingströrelsen. Ett antal Lundaforskare tog pingstvänskapen som intäkt för att Eriksson var bigott och vetenskapsfientlig. Den hetsiga kampanjen tvingade Eriksson att deklarera att han så att säga slutat slå sin fru: i ett öppet brev förklarade han att han varken motsätter sig homosexuella eller det vetenskapliga arbetssättet.
Jag tycker det är trist att sekularismen nuförtiden ofta uttrycks så där aggressivt och inskränkt som i Lund. Den har blivit en "knölpåk", som GP:s utmärkta och katolska ledarskribent Gert Gelotte uttryckt det.
I den anglosaxiska världen svingas knölpåken exempelvis av Richard Dawkins och Christopher Hitchens, medan den betydligt mer lättviktiga Christer Sturmark är härförare för det sekulära korståget i Sverige.
Ännu tristare än denna överdrivna religionsfobi är dock den kränkta, religiösa reaktionen på den.
De som likt Sacrédeus föredrar domstolar framför debatt.
Nu tycks Katri Linna, som vid årsskiftet tillträder som superdiskrimineringsombudsman, vilja slå mynt av dessa upprörda känslor.

När hon i går intervjuades i den kristna dagstidningen Dagen verkade hon fiska efter nya, potentiella DO-anmälare.
Hennes argumentation var som hämtad från någon kränkt religiös grupp. Linna slog exempelvis fast att "man kan säga ganska många fientliga saker om religiösa grupper som man aldrig skulle drömma att säga om en folkgrupp"
Detta är något som den islamiska konferensen framhållit när de försökt driva igenom olika hädelseförbud inom FN.
Genom att jämställa etnisk och religiös tillhörighet vill man göra religionskritik lika off-limit som rashat.
Men jämförelsen är orimlig och det är uppseendeväckande att en myndighetschef som Linna gör den.
Sitt ursprung väljer man inte, det uttrycker ingenting annat än för en rasbiolog. En religiös uppfattning är däremot en ståndpunkt. Är man kristen tror man att bibeln består av guds ord. Man kan tycka att den uppfattningen är korkad, men inte att det är korkat att vara iranier. Katri Linna håller inte med om det. För henne är nämligen religionstillhörighet något "inneboende" som liksom ålder och sexuell läggning inte går att ändra på.
Hennes inställning kommer knappast att öka toleransen för religiösa människor. En uppfattning som är framtvingad och oundviklig är svår att ta på allvar.

Det är nog svårt att vara religiös i den sekulära svenska offentligheten. Men det lär knappast bli lättare av att religiösa förklarar sin tro off-limit i debatten. I stället borde de sluta smussla med gud. Komma ut ur garderoben.
Per Eriksson visade de fördomsfulla forskarna att en pingstvän inte behöver vara något ufo.
Med sådan öppenhet kommer man mycket längre än med en DO-anmälan.