Ett klimatkrig rasar, med bloggosfären som huvudfront. Centerbloggare anklagar miljöpartisterna för att vara en skock moralistiska socialister med svårartad utvecklingsfobi.
Denna "framstegsfientlighet" består i att de motsätter den gigantiska satsningen på motorvägen "Förbifart Stockholm" som regeringen har beslutat om.
Idén bakom den "förbifart" som Centern tycker är så fräscht modern är visserligen 50 år gammal. Den bygger på en ännu äldre stadsbyggnadsideologi, enligt vilken stinkande autostrador bildar broar mellan spridda öar av bostadsområden.
Det som enligt centerpartisterna gör just den här motorvägen så framtidsinriktad är att den kommer att trafikeras av utsläppsfria bilar. Sak samma då om biltrafiken ökar massivt i Stockholm.
Utsläppsfria bilar finns inte. Men det gäller att hoppas. Säger man nej till förbifarten "tror" man inte på utvecklingen enligt miljöminister Andreas Carlgren (Aftonbladet Debatt 14/9).
"Tro" är en något märklig utgångspunkt för en miljöpolitik som syftar till att göra Sverige utsläppsfritt år 2050.
Men den rosenkindat käcka optimismen tycks vara Centerns miljöpolitiska grundhållning. Det ska vara kul att rädda klimatet! Man ska tjäna pengar på det, inte behöva ställa bilen. Sverige ska bli ett "grönt Gnosjö" som Maud Olofsson brukar säga.
Självklart spelar företagandet och marknadsekonomin en omistlig roll i klimatarbetet. Och visst har teknisk utveckling revolutionär potential i sammanhanget. Men det går inte att beräkna politiken utifrån uppfinningar som inte finns. Det är ansvarslöst att i stället för att fatta svåra beslut ställa ut löften om kommande landvinningar.
Även Miljöpartiet anser att entreprenörerna är omistliga i klimatkampen. De lägger bara större vikt vid politikens ansvar.
Det är knappast "socialism" att inse att det inför en förestående klimatkollaps inte riktigt är läge att bygga feta motorvägar och sedan fatta varandras händer och sjunga "We shall overcome".
Den avgörande skillnaden mellan de båda partiernas klimatpolitik är att de gröna menar att vi måste ändra vår livsstil, medan de glada centerpartisterna tycker att exempelvis massbilism är en omistlig del av en meningsfull tillvaro.
Mp:s hållning må vara trist och moralistisk enligt centerbloggare. Men den går hem hos väljarna.
Det faktum att klimatet har blivit en av väljarnas viktigaste frågor har gynnat Miljöpartiet och inte Centern. Det är förstås därför Centern går till offensiv.
Men det kommer knappast att räcka särskilt långt att på Sarah Palin-manér skrika socialism.
Miljöpolitiken kommer att bli oerhört viktig i nästa val. Det är därför olyckligt för Alliansen att "det borgerliga Miljöpartiet" är så blekt och floskulöst.
I det senaste numret av Magasinet Neo argumenterar statsvetaren Svend Dahl, betydligt mer påläst i ämnet än diverse centerbloggare, för att det allt liberalare Miljöpartiet inte nödvändigtvis hör hemma på vänsterkanten i svensk politik. Dahl tycker att alliansen borde alliera även de gröna. Han har en klar poäng.
Oppositionen har en enorm tillgång i det visionära Miljöpartiet.
Men få miljövänner lockas av ett "miljöparti" som tycker att begrepp som "utveckling" och "framtid" kännetecknar bygget av en gigantisk motorväg.
