Johannes Forssberg: Bannlys inte Brödraskapet

Publicerad
Uppdaterad
Folkpartisten Fredrik Malm har synpunkter på det egyptiska folkets beslut att störta sin diktator.
I en artikel på SVT-debatt varnar riksdagsman Malm västländerna för att "stötta" Egyptens största oppositionsrörelse - det Muslimska brödraskapet.
Det verkar inte troligt att Bildt, Sarkozy och Obama, gemensamt övervägar att predika Brödraskapets credo: "Islam är lösningen!". Därför är det oklart vad Fredrik Malm menar med att man inte ska "stötta" organisationen. Men han förespråkar alltså en stark beröringsskräck.
Han fruktar att om man ger bröderna ett lillfinger kommer de att rycka åt sig hela handen, knyta den, och upprätta en islamistisk diktatur byggd på medeltida värderingar.
Det här skräckscenariot har yvigt målats upp de senaste dagarna. Men organisationen är långt mer komplex än vad Fredrik Malms magkänsla har lyckats uppfatta.

När Mohammed Badie 2010 valdes till ledare försäkrade han i sitt installationstal att Brödraskapet inte är motståndare till Mubarakregimen.
Åren dessförinnan hade organisationen, under inflytande av reformistiska röster, trappat upp kampen för ett maktskifte. Det kostade tusentals medlemmar fängelsestraff och tortyr. Men gav ingenting i gengäld.
Västvärlden hade inga synpunkter på förbrytelserna eftersom de riktades mot islamister. Så kunde rörelsens ålderstigna, konservativa falang övertygande argumentera för att demokratikamp är lönlöst. Mohammed Badies program har i stället gått ut på att stärka gudfruktigheten i vardagen.
När protesterna bröt ut i Kairo uppmanade ett överrumplat Brödraskap sina medlemmar att stanna hemma.
Den unga generationen lyssnade inte. Men det gamla etablissemanget i rörelsen anslöt sig först när Mubaraks öde tycktes vara beseglat.

Det Muslimska brödraskapet har därför inte spelat någon betydelsefull roll i upproret. Revoltörerna ger dem inget mandat. Demonstranterna har krävt ett friare, inte ett mer religiöst, Egypten.
Men det är självklart att en rörelse som uppskattas ha stöd av runt 20 procent av befolkningen får stor makt om folkviljan får råda. Likaså att en demokrati knappast kan uppnås utan att den splittrade och svaga sekulära oppositionen på vägen samarbetar med islamister.
Man kunde förstås önska att en djupt reaktionär rörelse inte hade denna nyckelroll i Egyptens demokratisering.
Men vad hjälper det? Dithän har de senaste decennierna av sekulära despotier, med västvärldens stöd, fört arabvärlden. Man får jobba med det man har.
Då kan man exempelvis notera vad det är för slags brödraskapare som trädde fram i revolten, när det gamla gardet solidariserade sig med Mubarak.

Här finns den sortens aktivister som Abdel Moneim Mahmoud representerar, den 28-årige journalist som så modigt försvarade den fängslade bloggaren Karim Amers rätt att häda mot islam.
Det är rimligt att tro att det är sådana som han som stärks om Brödraskapet blir en del av en demokratisk process. Däremot visar all erfarenhet att fundamentalismen triumferar när islamister bannlyses enligt Fredrik Malms recept.
Valet står inte mellan ett liberalt eller islamistiskt Egypten, utan mellan demokrati och diktatur.
Vart en eventuell demokrati skulle leda Egypten kan ingen förutsäga. Demokratin bär inom sig risken att folk röstar fel. Idén om att just araber inte kan betros med ett sådant system har livnärt män som Mubarak. Det är motbjudande att denna föreställning fortsätter att förfäktas medan hela arabvärlden reser sig mot den.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida