MISSHANDEL
Religionshistorikern och syndikalisten Mattias Gardell hävdade bestört att den psykiatriska diagnosen "avpolitiserade" mördaren. Den la skulden för Utöya på en sjuk hjärna i stället för det hatiska samhällsklimat som hjärnan uppfylldes av. Högermannen Johan Hakelius tyckte likadant fast tvärtom. Han menade att schizofrenin gjorde Breivik "obrukbar som politiskt slagträ" men skrockade i stället glatt.
Debattens besynnerliga utgångspunkt var att det finns en tydlig linje mellan galenskap och politik. Att en psykiskt sjuk människas illdåd aldrig är uttryck för något mer än hans psykiska sjukdom. Den konstiga föreställningen om att bara en normal människas våld kan vara politiskt ligger också till grund för diskussionen om mäns misshandel av kvinnor.
Man säger ständigt att alla typer av män gör det, inte minst de till det yttre mest normala. Och visst slår män sina fruar, flickvänner och ex i alla slags miljöer. Det är väldigt viktigt att komma ihåg det. Men de i särklass vanligaste och värsta förövarna är samma slags män som står för allt annat våld i samhället: de lågutbildade, de missbrukande, de kriminellt belastade.
När Brå 2002 gjorde en undersökning bland drygt 3 000 kvinnor visade det sig att två tredjedelar av allt våld de utsatts för hade begåtts av alkoholpåverkade män. Ju grövre våldet är, desto mer begränsat är det till socialt marginaliserade miljöer. Av alla män som mellan 1990 och 2007 slog ihjäl närstående kvinnor hade 60 procent tidigare domar, hälften missbruksproblem, och 95 procent kvalificerade till psykiatriska diagnoser.

Att missbruk och psykisk sjukdom ändå nästan aldrig nämns i diskussionen om mäns våld mot kvinnor beror på en rädsla för att våldet då skulle förlora sin politiska laddning. Man fruktar från ROKS håll att relationsvåld då skulle ses som ett uttryck för enskilda mäns trasiga psyken snarare än som det yttersta beviset för männens generella förtryck av kvinnor. Men precis som i fallet Breivik är motsättningen mellan psykologiska och politiska förklaringar till våldshandlingar konstruerad.
Bara för att det är en alkoholist som misshandlar sin fru är behöver inte våldet bara vara en fråga om alkoholism. Det finns djupt rotade idéer om att män har rätt att bestämma över "sina kvinnor" och att det oftare är alkoholiserade och socialt marginaliserade som tar dem till sin yttersta spets genom våld är inte konstigt. Alkoholen får glödande svartsjuka att brinna och sätter spärrar ur spel. Och män som saknar utsikter i livet har kanske lättare att fullständigt uppslukas av tanken på att kontrollera kvinnor. Beteendet har ändå en självklar koppling till de föreställningar om kvinnor som genomsyrat vårt samhälle i alla tider. Och det finns absolut i alla samhällsklasser - men i olika utsträckning.

Att tala om vilka män som står för det mesta och det värsta av våldet är inte samma sak som att underkänna den feministiska analysen. Men det kan göra arbetet mot våldet bättre. För politiker är det lättare att bekämpa missbruk, psykisk ohälsa och utslagning än att underminera manssamhället. Vill man inte se verkligheten som den är blir det svårt att göra något åt den.