JOBBIG PÅMINNELSE. Transpersoner tvingas till onödiga förklaringar när körkortet visar ett namn, men utseendet på ett annat. På bilden syns Peter Hinwood, Litte Nell, Tim Curry och Susan Sarandon i den brittiska filmen "The Rocky horror picture show." Foto: KPA
JOBBIG PÅMINNELSE. Transpersoner tvingas till onödiga förklaringar när körkortet visar ett namn, men utseendet på ett annat. På bilden syns Peter Hinwood, Litte Nell, Tim Curry och Susan Sarandon i den brittiska filmen "The Rocky horror picture show." Foto: KPA

Johanna Nylander: Skrota namnlagen

Publicerad
Uppdaterad
Kampen om en könsneutral namnlag är vid första anblick rätt fjantig. Det finns långt större ofriheter i samhället än Åkes rätt att heta Josefine.
För andra är namnlagen en jobbig påminnelse varje dag. Transpersoner tvingas till onödiga förklaringar när körkortet visar ett namn, men utseendet ett annat. För den som genomgår ett könsbyte finns det en lista över könsneutrala namn, om man vill ha något som sticker ut mer får man snällt vänta tills bytet är helt klart. Något som tar flera år.
Skatteverket står för lagtolkningen vid de flesta nya förnamnsansökningar. Många avslag handlar om att namn skall höra till någon med rätt kön. Det finns undantag. Tre stycken kvinnor heter Sten, åtta Bengt och en Åke.
I förra veckan avslog skatteverket ett par i Åre att namnge sin son till Nelly. Enligt myndigheten är Nelly ett kvinnonamn, något de två män i landet som redan heter namnet lär misstycka till.
Dessutom är en av de mest kända Nelly - den amerikanska rapartisten - i allra högsta grad en karl.
Det som sätter käppar i hjulet är namnlagen. Enligt den får namn inte godkännas om de kan väcka anstöt eller obehag. En princip som är onödig, och inte särskilt krånglig att skrota. Skatteverket borde syssla med viktigare saker än subjektiva namnbedömningar.

Att just "fel kön" anses som stötande eller obehagligt är egentligen bara märkligt. Det enda obehag mansnamn på tjejer eller kvinnonamn på killar väcker, lär vara hos personalen på skatteverket. Andra som upprör sig har ofta större problem med män i kvinnokläder, än att män i kvinnokläder har kvinnonamn.
Förhoppningsvis fixar sig frågan i regeringsrätten, där skatteverket överklagat att en trans-person vill heta både Håkan och Tina. Skatteverket vill veta praxis, och om regeringsrätten dömer till transpersonens fördel, lär det öppna upp för fler könsöverskridande namnbyten.
Trots det är namnlagen förlegad och ett uttryck för statligt överförmynderi.
Det är inte bara kön som avgör namnavslag. Varje år rasar arga föräldrar på skatteverket för att deras namnförslag inte duger. Det kan handla om allt från att låta barnet få föräldrarnas efternamn, till förnamn som Skatteverket tycker är opassande. Namntoleransen måste blir större.
Folk heter uppenbarligen både den ena och andra märkligheten trots Skatteverkets försorg om motsatsen. Staten borde inte ha någonting med namnval att göra. Föräldrar vill för det mesta sina barn väl och undantagen kan civilsamhället hantera. Vad som är stötande och obehagligt skiljer mellan individ och kultur, och skatteverket kan knappast göra kvalificerade bedömningar.
Vuxna människor borde ha all rätt i världen att bestämma själva. Det finns redan gränser för hur många avgiftsfria namnbyten man får göra, och de allra flesta heter fortfarande något av de namn som återfinns i almanackan.

Den bristande namnkreativiteten är snarare konservativ och stigmatiserar annorlunda namn. Bland de vanligare namn- bytesfallen finns fortfarande invandrade personer som vill ha ett mer svensk-klingande efternamn. Namnnormen är fortfarande Anna och Lars.
Tänk om staten kunde lita på folks vilja att fatta vettiga beslut om sina barn, om människor kunde få vara kreativa och fantisera fram nya fantastiska tilltalsnamn.
Det är dags att skrota namnlagen.
Johanna Nylander

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag