Värdekonservativa och andra särartsfeminister skulle kanske inte förklara fenomenet med undanskuffade gener, men likväl hävda biologiska skäl.
De där medfödda skillnaderna som gör att mammor mycket mer än pappor gillar att diska fastbränd mjölk i botten på kastruller, eller sopa bort könshår från toalettgolvet.
Familjeforumen på nätet spär på stereotyperna. Det vittnade frilansskribenten Marcus Ridung om på gårdagens DN Debatt.
Sajterna om bröllop, barn och familjeliv är stora och växer lika snabbt som en treveckors bebis.
Kvinnodominansen i forum, artiklar och på bilder är överväldigande.
Bröllopsforumen är fikarum för nervösa brudar, och barnsajterna är platser för oroliga mammor. Pappor och brudgummar gör sig icke besvär.
Det finns inte lika många pappasajter, och konsekvenserna av nätets könsseparatism gör sig påminda när långt färre män tar ut föräldraledighet eller får en vettig kontakt med sina barn tidigt.
Det är inte bara pappornas ovilja som ställer till det, utan snarare mammornas territoriella krav om att få alla ledighetsmånader själv. Det är trots allt svårare för en man att kräva tid med sitt barn, än för en kvinna att slippa.

För även om traditioner, normer och stereotypa förväntningar styr både bröllopsplanering och småbarnsåren tar det stopp där. Enligt en välrefererad undersökning om ungas framtidsförhoppningar drömmer unga visserligen om klassiska konservativa mål som fungerande familj, men vill vara fria, och nå längre än föräldrarna. Karriär är viktigare för tjejer än för killar, och fler unga kvinnor vill fly hemorten och flytta utomlands.
Traditioner och invanda mönster efterföljs fortfarande, men tappar i värde. Det som tidigare var tunga ok att lyfta upp, är snarare dekorerande symboler i dag. Oavsett om det handlar om brudöverlämning eller matsäckspackande inför barnets sommarutflykt med dagis.
Familjesajterna är nog snarare konservatismens sista utpost, som existerar enbart för att få de kvinnor som hamnat i en ojämställd svacka att peppa upp sig och se att det finns andra i samma situation.
Man vill verka lyckad även om man aldrig får hjälp med att torka upp kisset under toaletten, eller just har bytt den tionde bajsblöjan på raken.
Föräldraledigheten blir ett maktverktyg för att hålla uppe den ordentliga fasaden. Kvinnor nördar ner sig i subkulturer om allt från uppfostringsmetoder till tygblöjor och kostråd. Samtidigt utestängs papporna ännu mer från barnens första tid, och barnsajterna har en jargong som utesluter de ansvarstagande karlar som finns.

När småbarns-konservatismen släppt och barnen helt plötsligt är självgående tonåringar, då frigör sig mammorna. Familjesajterna byts ut mot lika nördiga ”World of Warcraft”, och den karriärstump som går att fånga upp tas tillvara på.
Skrapar man lite på ytan är svenska män och kvinnor individualister. Ett välfungerande vardagsliv är viktigast för många, och mammors nätnörderier är ett sätt att tackla vardagstristessen.
Trots allt är stereotypa föräldraroller fortfarande ett problem, både för mammor och pappor.