Heteroparet Linnea och Jonas vigde sig på Pridefestivalen. Foto: Roger Vikström
Heteroparet Linnea och Jonas vigde sig på Pridefestivalen. Foto: Roger Vikström

Johanna Nylander: Kärlek och tolerans

Publicerad
Uppdaterad
Trots regnvarningar var Kungsträdgården full med förväntansfulla människor under måndagskvällen.
Expressen getinglogga
Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.
Heteronormen är årets festivaltema, och det har väckt både kritik och fått folk att sucka högt av uttråkning. Kanske har författaren Unni Drougge rätt i att Pride har slutat verka för de konstiga och onormala, och i stället omfamnar ett mer konservativt heterosamhälle i smyg. Äktenskap och kärnfamiljsbildande har fått företräde framför färgglada transtanter och unga queerteoretiker.
Sandra Dahlén skämtade om att de heterosexuella vill leva heteroliv så länge det bara är lagom. Hon vill att heterosexuella personer skall släppa världsdominansen, och beskrev en värld där heteronormen är nästintill ofrånkomlig.
Samtidigt har sexuell läggning tappat allt mer i betydelse de senaste åren. Få stora lagar är i dag könsberoende, och det är trettio år sedan homosexualitet befriades från att vara sjukdomsförklarat.
I ett politiskt perspektiv har Pridefestivalen allt mer uppfyllt sitt syfte. Heteronormen har blivit en sexualitetsneutral samhällsnorm som både flator och bögar börjar släppas in i. De stora politiska striderna är vunna, men hur mycket har egentligen samhällsnormen vidgats?
Det är fortfarande alldeles för svårt att komma ut ur garderoben för den som bor utanför storstadsområdena. I hälsingebyar eller småsamhällen på den skånska möllan lever heteronormen stark, och det är svårt att traska nära kanten.

Klyftan mellan
inskränkta homofober och samkönad radhuskärlek är alldeles för stor. Det går inte att lugnt deklarera att alla borde sköta sig själva och inte bry sig om andra.
Bland paketvillorna förutsätts flickor gilla pojkar och pojkar bara ha intresse för flickor. Unga tvingas till större städer för att leva öppet. Äldre förtrycker känslor och lever på rutin.
Privatlivet hade inte behövt vara politik om alla hade bemötts som individer från första början, om fördomar inte varit fördömande och om heterosexualitet inte alltid hade tagits för givet.

Samhällsnormer är svårare
att förändra än politik. Kanske har gayrörelsen tappat bort sig bland den politiska korrektheten, de älskade etiketterna och viljan att vara en subkultur. Viljan att vidga normen kämpar mot viljan att stanna utanför.
På gott och ont kommer samhällsnormer alltid att finnas. De går inte att bryta, men de kan förändras.
Pride skulle kunna ha en viktig roll för att normer skall omvärderas, utvecklas och vidgas lite till.
Teknikneutralitet är ett poppis ord inom politiken. Tanken är att lagar skall vara oberoende av tekniska lösningar för att fungera. Det brukar gå så där.
På samma sätt är det svårt att förhålla sig till sexualitet och normer som bygger på det. Sexualitet är inte neutralt och beroende på sexuell läggning står man också inför olika problem.
Lite mera individualism är ett steg på vägen för att motverka fördomar och inskränkta normer, så länge man inte blundar för strukturer som drabbar specifika grupper.
Alla etiketter, normkritik och engagemang som Pride väcker handlar till sist om rätten att få leva det liv man själv vill.

Om det privata är politik, får man räkna med att folk har åsikter om det. Det hindrar inte någon från att försöka göra världen lite mera tolerant.
Kärlek och respekt räcker rätt långt.
Johanna Nylander

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag