Johanna Nylander: Förmyndare Hägglund

Publicerad
Uppdaterad
Den första juni, mitt under EU-valets slutstrid, slutade apoteken att köpa in värkmedicin i större förpackningar än tjugo tabletter. Samtidigt förändrades priset på ett paket Alvedon knappt alls.
Det skiljer bara någon krona mellan de gamla trettiopaketen och de nya med tjugo tabletter.
I dag råder det monopol på marknaden för paracetamol - ämnet som finns i de vanligaste receptfria värktabletterna såsom Alvedon, Panodil och Reliv. Det brittiska företaget Glaxo Smithkline, GSK, äger samtliga märken med paracetamol som finns till försäljning. Konkurrensverket såg inte monopolställningen som ett tillräckligt stort marknadshinder för att stoppa företagets senaste uppköp, av Alvedon.
Minskningen av pilleraskens storlek är nu en konsekvens av de farhågor som väckts i samband med apoteksmonopolets avreglering.
Värkmediciner i vanliga butiker blir betydligt mer lätttillgängliga än på apotek. Det brukar framhävas som positivt med bättre öppettider och fler försäljningsställen. Småstadsapotek är ofta stängda under kvällar och helger.
Men socialminister Göran Hägglund (KD) tycks i stället se tillgänglighetsreformen som någonting negativt. Folk har nämligen mindre respekt för vanlig butikspersonal än för apotekare i vita rockar, och befaras därmed handla medicin mer oansvarigt.
I en riksdagsmotion från förra året varnar Vänsterpartiet för att, framför allt, unga tjejer "tröstäter" tabletter, och föreslog då åtgärder som åldersgräns för inköp, och ett reklamförbud för läkemedel - även receptfria.
Vänstern har likasinnade i regeringen, för från och med att vanliga butiker skall få sälja vissa receptfria läkemedel i butik, blir det också artonårsgräns för att få inhandla dem. I alla fall för den som vill köpa nässprej samtidigt som mat. De vanliga apoteken slipper däremot åldersgränser.
Kanske har regeringen lyssnat på Vänsterpartiet om att ett apoteksbesök är "förknippat med känslan av att man köper just ett läkemedel", och därmed också köpt argumentet om en artonårsgräns. I verkligheten blir det ytterligare ett byråkratiskt hinder för att försvåra konkurrensen mellan försäljningen av receptfria läkemedel i detaljhandeln och de vanliga affärerna. Avmonopoliseringen av apoteksmarknaden är knappast en avreglering.
Det är säkert tacksamt, men nästintill sexistiskt att skylla 18-årsgränsen på labila tonårstjejers tröstätande av värkmedicin. Vila och varm choklad hjälper kanske en och annan vänsterpartist eller någon ministers månatliga smärtor i livmodern, men knappast mensvärken för gemene tonårstjej.
Ska inte en sjuttonårig flicka kunna förlitas tillräckligt med ansvar för att själv köpa ett paket med Ipren på Ica? Samma tjej får faktiskt lov att både flytta hemifrån, ta hand om sin egen ekonomi, och äta tabletterna så fort någon annan köpt dem.
En konsekvens av apoteksförändringen är alltså ren och skär nymoralism. 21 piller Alvedon i en ask förbjuds, medan 40 piller i två askar är helt okej. Det lönar sig snart att besöka läkare och få en stor billig burk utskriven på recept. Prisskillnaden mellan 20 och 100 tabletter Panodil ligger runt en tia. Det är förpackningen som kostar extra. Hur miljövänligt är det?
Nästäppa, mensverk och pollenallergi drabbar både unga och gamla. Tabletter som är tillåtna för en sjuttonåring att ta, borde få inhandlas av densamme - även i mataffären.
Johanna Nylander är vikarie på ledarsidan i sommar.
Johanna Nylander

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag