Att hovrätten skulle fria Egnahemsbolagets före detta vd Olov "Olle" Lundgren för det mutbrott han åtalats för kom inte som en överraskning. Han fälldes i tingsrätten, men många jurister förutspådde att hovrätten skulle vara av en annan mening.
Liksom tingsrätten anser hovrätten att Lundgren under sin tid som teknisk chef för Poseidon tagit emot en muta i form av 23,8 ton tegel. Men i motsats till tingsrätten menar hovrätten inte att det ekonomiska värdet var så stort, eller att Lundgren hade en så central position, att mutbrottet är att betrakta som grovt.
Därför är det preskriberat, och Lundgren går fri från fängelsestraff . Fri - men inte rentvådd.

För domstolarna är alltså rörande eniga om att Lundgren de facto är en brottsling, även om de inte uttrycker det så rakt på sak.
Dagen före den fällande tingsrättsdomen fick han också sparken från Egnahemsbolaget - med en starkt ifrågasatt fallskärm värd närmare två miljoner kronor.
Hans möjligheter att nu få nytt jobb måste betraktas som starkt begränsade, vad det gäller bostadsbolagsbranschen säkerligen obefintliga. Den friande domen till trots är han ju stämplad som brottsling, och hans namn känt i hela landet.

Han är dock inte den enda förloraren. För statsåklagare Nils-Eric Schultz är domen - eller rättare sagt brottsrubriceringen - givetvis en besvikelse, och kan få inflytande på den fortsatta utredningen av muthärvan.
Visserligen tonar Schultz ner betydelsen av hovrättens utslag i det sammanhanget, men det förefaller snarast vara för att lugna alla som är upprörda över att Lundgren går fri.
Flera av de övriga utredningarna handlar också de om brott som begåtts ett antal år tillbaka i tiden, och där eventuella domar kan bli beroende av om brotten betraktas som grova - eller "normala" och därmed preskriberade. Schultz kan överklaga Lundgren-domen till Högsta domstolen, men lär knappast göra det: hovrätten har motiverat sitt beslut väl.

Juridiskt sett är domen med stor säkerhet korrekt. Ändå är den olycklig - för att inte sägande stötande.
Det upprör givetvis många att en person som de flesta är eniga om har begått brott går fri från straff därför att detta inte uppdagats i tid.
Ser vi det ur Lundgrens synvinkel befinner han sig i den föga avundsvärda situationen att vara friad, men ändå brännmärkt av domstol som brottsling.
Det är lätt att skadeglatt säga "att det är rätt åt honom", men meningen är inte att svenskt rättsväsende ska fungera på det viset.

Här finns otvivelaktigt en svaghet i lagstiftningen som borde granskas, inte minst arbetsrättsligt. Lundgren fick avsked för ett brott han nekar till, som domstolarna menar att han begått - men som han inte fälls för. I just hans fall lär inte ekonomin vara ett akut problem, men det finns andra i liknande situationer som inte har fallskärm.
Det tål att fundera på.