Fredrik Reinfeldt har svängt i frågan om sänkta ungdomslöner. Det är bra.
Det var en hårt pressad statsminister som talade i Almedalen i går. Opinionssiffrorna dalar och kritiken väller fram från alla håll.
Mycket av kritiken är välförtjänt, som att regeringen är idélös och att man har låtit privatiseringarna inom vård, skola och omsorg löpa amok. Men ofta handlar missnöjet om fel saker. Exempelvis anklagas Reinfeldt och Borg för att ställa ut fel recept till krisländerna i Europa. I stället för att peka finger mot Sydeuropa borde regeringen inse att bara massiva stimulanser kan rädda eurozonen från undergången, lyder kritiken från såväl vänster som höger.
Det är en verklighetsfrämmande politik. Visserligen finns det akuta finanskriser att lösa i några länder, men i längden måste krisländerna själva se till att bli konkurrenskraftiga igen om de ska kunna växa och vara kvar i eurozonen. Reinfeldt och Borg har rätt när de pekar på behovet av reformer i Sydeuropa.
En annan fördummande debatt handlar om att det skulle råda massarbetslöshet i Sverige. När Reinfeldt förnekade detta genom att påtala att arbetslösheten för "etniska svenskar mitt i livet" är låg orsakade det en twitterstorm av fördömanden. Detta trots att Reinfeldt har rätt i sak. Sveriges problem är inte någon massarbetslöshet, utan att vi har hög strukturell arbetslöshet inom vissa grupper såsom utrikes födda, funktionshindrade och lågutbildade ungdomar.
Det är å andra sidan ett alarmerande problem som regeringen har gjort alldeles för lite för att lösa. Visserligen har man riktat skattesubventioner mot lågkvalificerade branscher för att stimulera framväxten av fler jobb, men annars har man stått svarslös.
I går presenterade Reinfeldt en idé om en jobbpakt med arbetsmarknadens parter. Tanken är att man ska enas om lärlingsanställningar efter modell från IF Metall, Handels och Kommunal, där ungdomar får 75 procent av lönen i kombination med utbildning under en yrkesintroduktion.
Det är ett steg i rätt riktning. Det märkliga är att Reinfeldt så sent som i april i år avfärdade allt vad sänkta ingångslöner heter. Han gick i direkt konfrontation med folkpartiledaren Jan Björklund, som lanserat ett liknande förslag för den offentliga sektorn, och uppmanade alla moderata lokalpolitiker att säga nej till ungdomsanställningar.
Nu har Reinfeldt uppenbarligen kommit på bättre tankar, men han vägrar fortfarande att tala klarspråk om kärnproblemet. De svenska ingångslönerna ligger i topp i industrivärlden. Det gör det svårt för svaga grupper att komma in på arbetsmarknaden. Så kallade utbildningsanställningar är mest ett krångligt - och sannolikt dyrt - sätt att bakvägen sänka minimilönerna. Frågan är om man ens med trovärdighet kan tala om en yrkesutbildning inom många branscher.
Men jobbpaketet bör ges en chans. Även om vi har en statsminister som låtsas som att sänkta trösklar är detsamma som höjda löner.
