Jenny Madestam

Unga ställer nya krav på partierna

Publicerad

I morgon startar Almedalsveckan. Veckan kallas även för "politikerveckan". Men vilka är "politiker" i dag?

Det som Almedalsveckan kretsar kring är alla fantastiska seminarier. Ett seminarium tar utgångspunkt i att människor väljer bort ett medlemskap i partier och i stället engagerar sig på andra vis.

Det här är inte unikt för Sverige. I samtliga länder i Europa, utom i Spanien och Grekland, har medborgarnas intresse för partierna minskat sedan 1980-talet. I Sverige har diskussionen om partiernas kris pågått sedan mitten av 1990-talet.

Då sjönk inte bara partimedlemskapet radikalt (bland annat på grund av Socialdemokraternas slopande av kollektivanslutning för LO-medlemmar), utan även politikermisstron bredde ut sig. Det fanns en oro för den svenska partidemokratin. Sedan dess har diskussionen handlat om hur partierna bättre ska anpassa sig efter hur människor vill engagera sig.

Samtidigt med det svala intresset för partier är människor i dag mer upplysta, mer samhällsintresserade och kunniga än någonsin. Inte minst bland unga finns ett engagemang. Men inte primärt i partierna (även om partimedlemstalen bland unga faktiskt ökat något sista åren).

Det är mer attraktivt att gå med i enfrågerörelser, engagera sig på nätet genom att skriva på protestlistor eller gilla vissa Facebooksidor. Forskning visar dessutom att människor inte längre engagerar sig i partierna på basis av så kallade kollektiva incitament, till exempel gemensam kultur. I stället är det huvudsakligen selektiva incitament som drar: Man vill ha uppdrag, möjlighet till makt och inflytande. Den som går med i ett parti gör det för att påverka, inte för att ha ett sammanhang.

Ett parti som går mot strömmen medlemsmässigt är Miljöpartiet. Här ökar medlemstalen, de har nästan fördubblats de senaste tio åren. Varför är det så? Ett svar handlar sannolikt om att partiet sakmässigt ligger rätt i tiden.

Men svar kan möjligen även sökas i rekryteringsprocesser i partier. I Miljöpartiet är det nämligen enklare att avancera i partihierarkin jämfört med flera andra partier. Även om jag inte varit medlem i 25 år och bevakat mina intressen på ändlösa partiföreningsmöten, kan jag tämligen snabbt klättra till positioner som ger mig makt och inflytande.

I alla partier måste dock en lojalitet ha uppvisats för att avancera. Det som är unikt i Miljöpartiet är dock att lojaliteten inte behöver vara kopplad till ett långt engagemang inom partiorganisationen.

Jag kan lika väl definieras som "grön", vilket är inträdesbiljetten, genom ett tidigare engagemang utanför partipolitiken. Till och med kan det vara mer statusfyllt att ha "annat" på sin CV än partipolitiska uppdrag.

I Miljöpartiet tycks det i större utsträckning dessutom vara tillåtet att driva egna hjärtefrågor framför att slaviskt följa partilinjen. Det passar dagens individualister.

Naturligtvis är det viktigt att känna och följa partiorganisationen för att kunna fungera som dess företrädare. Men detta ställer frågan på sin spets: Är det organisationen i sig eller dess ideologiska grund, vision och sakfrågor som är det väsentliga?

Om det är det senare måste partier våga lätta på kravet om "lång och trogen tjänst" och låta människor med samhällsintresse och engagemang få vara med. De kommer inte sitta snällt och vänta på sin tur. Då gillar de hellre ännu en Facebooksida.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag