|Integration|

Den grova brottsligheten i Södertälje har förstört enormt mycket för min hemstad. Södertäljes självbild är körd i botten, liksom omvärldens uppfattning av Kringelstaden.

"Va, hur i hela världen kan du bo i Södertälje?" är en inte helt ovanlig men likväl tröttsam och provocerande fråga jag ofta får. Inte sällan följs den av fördomar som 'Där skjuter väl folk varandra på gatorna?'

Nej, Södertälje är inte en gangsterstad, här är tvärtom väldigt fint att bo. Inte minst tack vare den mångkultur som staden präglas av. Det har ett egenvärde att jag och mina barn möter andra än blott likasinnade, samhället består nämligen inte bara av svenskfödda akademiker ur medelklass.

I mina barns skola har över hälften av barnen invandrarbakgrund. Det tycker jag är bra. Mötet över gränser kan skapa tolerans.

Men det är samtidigt korrekt att Södertälje präglas av problem.

Det är inte en tillfällighet att den grova brottslighet som pågått under flera år har uppstått här eller i exempelvis Malmö, och att det primärt är män med invandrarbakgrund som är involverade.

I Södertälje liksom i flera andra svenska städer råder allvarliga problem med ickefungerande integration.

Kriminalitet, droger eller allmän social utslagning är konsekvenser av utanförskap - att människor inte kommer in i det svenska samhällets gemenskap.

Det finns många sätt att motverka segregation, dels kan individen själv ta ansvar och på egen hand skapa möten med det okända i stället för att konstant sälla sig till likar.

Men jag begär inte att alla i Stockholms innerstad ska flytta till Ronna.

Nej, för att bryta utanförskapet och dess kostsamma konsekvenser krävs politisk handling.

Precis som frågan om en levande landsbygd ligger där ute och väntar på att något parti skall politisera den på allvar, väntar många på att segregationsproblematiken ska komma högre upp på dagordningen.

Sysselsättning är självklart en viktig byggsten. Men integration handlar om mer än att få ett jobb.

Jag levde själv som invandrare i Italien under ett antal år. Där upptäckte jag hur viktigt språket är för att man ska kunna bli en del av det nya landet. Inte bara för att göra sig anställningsbar utan också för att lära känna människor och få ett livsnödvändigt socialt sammanhang.

I mina barns skola i Södertälje är det flera föräldrar som inte kan svenska. Problemen som följer av detta är naturligtvis många.

För att kunna ta tag i integrationsfrågan, med alla dess svårigheter, krävs kunskap och insikt men också mod. Kanske är det framför allt det sistnämnda som i dag saknas hos våra politiker - modet.

Det finns en rädsla att stämplas som främlingsfientlig när man tar i problemen med segregation, trots att det mycket enkelt går att argumentera för värdet av ett väl integrerat mångkulturellt samhälle.

Inför valet 2014 kommer självklart sysselsättningen att vara den viktigaste frågan för partierna.

I den debatten är det viktigt att människorna i exempelvis Ronna, Hovsjö och Rosengård inte glöms bort.

Politikerna måste bejaka deras vardag och behov. Det är en komplex och laddad fråga, men nödvändig att ta i om man ska kunna förhindra framtida "Södertäljenätverk".