Nyligen släppte EU igenom sex sorters genmodifierad majs, att användas som djurfoder. Och för några veckor sedan föreslog EU-kommissionen att EU-länderna ska få större frihet att själva bestämma över eventuell odling av genmodifierad föda (GMO) på hemmaplan.
Planetens mest GMO-skeptiska världsdel är alltså på väg att ta några babysteg in i framtiden. Kommissionens förslag innebär att GMO-positiva medlemsländer inte längre kan bakbindas av de negativa.
Det är mycket bra.

Det är något oaptitligt med den europeiska inställningen till GMO. Expertisens intyganden om aktuella GMO-grödors säkerhet och gagn för den ständigt växande mänskligheten avfärdas. I stället handlar det mycket om känslor - känslor som faktiskt påminner en del om kontinentens inställning till invandring. "Skydda vår potatis!" ropas det. Någonting som uppfattas som "vårt", "naturligt" och "ursprungligt" hotas av GMO, som är utrikiskt, främmande och kaotiskt.
Delar av vänster/miljörörelsen är - omedvetet, får man hoppas - medaktörer i den logiken när man varnar för att onda amerikanska, multinationella företag med trick och lister försöker tvinga det naturliga lilla Europa på knä.
Vänstern har förstås problem med argumentet att genmodifierad gröda, som har högre avkastning och näringsvärde än sina No-GMO-syskon, är en välsignelse framförallt för de fattiga. Men vänstern har hittat ett argument. EU-parlamentariker Carl Schlyter (MP) framförde det i Expressen Dokument i fredags:
- Svält handlar inte om att det finns för lite mat. Det handlar om sned fördelning. Förra året hade vi, enligt WHO, för första gången fler överviktiga än svältande i världen.
Naivt eller cyniskt? Tror någon på allvar att fattiga, inom överskådlig framtid, kommer att få det bättre som följd av att världens överviktiga plötsligt lämnar ifrån sig sitt överflöd?
Välnärda GMO-skeptiker i väst har kanske tid att vänta på Utopia. De svältande och deras efterkommande har en annan tidtabell.

Ett annat argument från vänster är att det finns en massa odlingsmark på jorden som inte används. Bara den användes förnuftigt skulle arealen räcka till ett ekologiskt, lågavkastande jordbruk som kunde försörja alla.
Detta är också ett utopiskt argument. Det finns ju skäl till att jordbruksmark inte utnyttjas förnuftigt: människor ägnar sig åt oförnuftiga saker som inbördeskrig och korruption, vilket resulterar i att sånt som infrastruktur och ägarförhållanden inte följer svenska byråkratiska normer exakt så som vi skulle kunna önska.
Det enda relevanta argumentet mot GMO är vetenskapligt. Om en gröda bedöms som riskabel, bort med den. Men om alla möjliga och - tack vare miljörörelsens påtryckningar - omöjliga risker har tröskats igenom, och kunnat uteslutas: säg ja till GMO.