Så småningom fick Klamberg bekräftat att den sortens mönster sparas i underrättelsetjänsternas databaser. Och plötsligt fick FRA-kritiken en ny och viktigare dimension.
FRA kommer att känna till alla människor som du ringer till och mailar med. Kartan över detta ditt sociala nätverk är ett sociogram. De kommer också känna till allt annat du gör på internet, dina bankärenden, vilka tidningar du läser, vilka chattar du besöker, vilka böcker du beställer på biblioteket. Det kan man göra mer avancerade kartor av, som kombineras med sociogrammen. Allt det här görs av datorer, även om människor sedan tittar på resultaten.
När FRA har förnekat att de är ute efter innehållet i vanliga människors mail och till och med sagt att de inte behöver bekymra sig om eventuell kryptering beror det på att de spanar efter mönster, eller trafikanalys som det heter på underrättelsespråk.
I militära sammanhang, som t ex vilka förband som talar med vilka, har FRA gjort sociogram sedan 40-talet. Vad man är ute efter när man kartlägger civila är avvikelser i mönstren, både de individer och de rörelser som skiljer ut sig.

Eftersom kartorna är resultat av spaningen och inte själva spaningsmaterialet, är det enkelt och lagligt enligt nya lagen att spara hur länge som helst.
Den här sortens kartläggning säger mer om människor än vad man kanske ens vet själv, eftersom så mycket handlande är omedvetet. Lägg dessutom till att FRA inte hindras av personuppgiftslagen från att söka efter sånt som religion, sexuell läggning och politisk eller facklig tillhörighet. De har fått ett undantag.
Bilden av massavlyssning och masskartläggning av vanliga enskilda medborgare blir allt mer skrämmande. När FRA-förespråkarna säger att spaningen inte riktar sig mot enskilda känner de antingen inte till sociogrammen, eller också ljuger de.

Det första är tyvärr inte helt osannolikt. Direktiven om FRA:s databaser, och de analyser som sparas där, har nämligen aldrig passerat riksdagen.
Fiffigt nog lade regeringen fram det som en förordning i stället för en lag, och då behöver man inte konfronteras med bråkiga folkvalda. När jag frågar moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid om argumenten kring sociogram och mönsterspaning i m-riksdagsgruppen säger han att de såvitt han minns inte diskuterat frågan alls.
Har regeringen fört riksdagen bakom ljuset?
Varken FRA eller regeringen har än så länge dementerat uppgifterna om masskartläggning. Enligt underrättelseexperter är det helt meningslöst att spana efter avvikelser i mönstren om man inte genomför kartläggningen på massnivå under lång tid. Precis det som FRA nu får laglig rätt att göra. Under tiden som de letar avvikelser kartlägger och sparar de också alla vanliga oskyldigas nätverk och liv.

Ytterligare ett problem är att den här masskartläggningen inte är särskilt effektiv. Precis som sades i elfte septemberkommissionens rapport om den amerikanska mass-spaningen, som står som modell för FRA, drunknar det viktiga i bruset. Om man verkligen vill spana efter terrorhot är det långt bättre med gammeldags hederlig underrättelseverksamhet.
Av omsorg både om enskildas rätt till privatliv och om Sveriges säkerhet måste signalspaningen utredas bättre. Det är en gåta att inte regeringen inser det.

Isobel Hadley-Kamptz är ny kolumnist på ledarsidan och kommer att skriva
varannan lördag.