I snäv mening har han förmodligen rätt. PR-effekten för The Pirate Bays varumärke är oskattbar, och fälls de blir de ikoner för generationer. Fildelningen kommer knappast att påverkas alls.
Men det finns ett annat "vi". Ett vi - Internet, vi - mänskligheten. Och vi riskerar att förlora det mesta.
Det handlar inte enbart om rättegången.
Nyligen blev det klart att socialdemokraterna på onsdag kommer rösta för Ipred och under våren kommer regeringen både lägga fram den reviderade FRA-lagen och datalagringsdirektivet.
Med dem kommer staten att ha total information om allas digitala liv.
I pipeline i EU finns Medina-rapporten, som vill kunna stänga av människor från Internet och Ipred2, som bland annat kommer straffa anstiftan till upphovsrättsintrång med näringsförbud.
Om det betyder att Expressen får lägga ner om jag skriver om fildelningens betydelse för kulturutvecklingen är oklart. Kanske skulle det krävas att jag aktivt uppmanade till kopiering.

Vi har precis levt i ett decennium av oöverträffad frihet. Den digitala revolution som pågått och pågår får 1968 att framstå som ett bridgeparty.
Kanske är det just därför som någon som Jan Guillou viftar undan nätet och påstår att den enda sanningen är möjlig i det han kallar riktiga medier. Nu är han del i den makt som hotas och därför försöker han låtsas som om ingenting förändras.
Men nätet är en enda ständigt pågående konversation där hierarkierna i sanning brutits ned.
Det handlar om en teknisk och mänsklig utveckling där det ena sporrar det andra i oändliga feedback-loopar.
Det som gör detta möjligt är dels internets själva struktur, dels den anda av frihet och nyfikenhet som präglar nätet.
Båda dessa grundförutsättningar hotas nu.
Det TPB-rättegången egentligen handlar om är om det i sig är olagligt att länka till saker som eventuellt är olagligt.
Skall man som länkande part ha ansvar för det material som finns på andra sidan länken, och i så fall i hur många led?
Om TPB är olagligt så är själva Internet olagligt. Internet bygger på länkandet, på sammankopplandet.
Man länkar sitt arbete och sin kreativitet till andras och summan blir större än delarna.
Det är inte en miljö där tanken att varje idé bör hållas åtskild från andra, skyddad i en liten guldbur låst med upphovsrätt och patent, är särskilt stark.
I sammanhanget är det dock fullt logiskt att franska underhållningsgiganten Vivendi kräver stopp för utbyggnaden av bandbredd.
Nu får det vara nog.
Alltihop används ändå bara av pirater.

Om länken är marken så är frihetsandan luften på nätet. Och den hotas direkt av alla integritetskränkande lagar.
Redan ser vi hur människor i Tyskland med deras FRA-lag avstår från att exempelvis kontakta psykologer och själavårdare via nätet.
Man vill inte få sina svagheter dokumenterade och lagrade av staten.
Samma sak kommer så småningom gälla även diskussioner om upphovsrätt, kopiering, multipliering. Straffen är så potentiellt drakoniska att människor kommer att dra sig för att ens riskera att delta.
Det är precis vad upphovsrättsindustrin vill. Men det är förödande för samhället. Vi får ett tystnadens klimat.
Kanske lever vi vårt -68. Men -68 var också året när Richard Milhouse Nixon blev president genom att kanalisera den lille mannens hat mot dem som var bättre rustade än han för framtiden.
Historien går igen på alldeles för många sätt.