Isobel Hadley-Kamptz

Upphovsrätten är inte självklar

Publicerad
Uppdaterad
Jag började fildela på en av Svenska Arbetsgivareföreningens datorer. Det var vintern 1999 och fildelningsnätverket Napster hade precis blivit stämt av den amerikanska skivbolagsindustrin.
Själv hade jag mitt livs första jobb på SAF:s informationsavdelning och tyckte att allt som fanns i glamorösa it-tidningen Wired var framtiden.
En viktig diskussion på jobbet gällde då den globalisering som yrvakna frihandelsförespråkare genom WTO-kravallerna i Seattle plötsligt upptäckt att man måste försvara. En knäckfråga hette TRIPS, det avtal om immateriella rättigheter som den rika världen tvingade på den fattiga i utbyte mot lite friare handel. TRIPS tillät exempelvis inte parallellimporterade AIDS-mediciner till döende afrikanska befolkningar, eftersom det hotade patenträtten.
Snabbt blev det tydligt för mig att de två områdena, musiken på nätet och immaterialrättens hot mot den fria handeln, hängde ihop.
Borde verkligen upphovsrätt och patent fungera som de gjorde? Den frågan förtjänar fortsatt att ställas. Hittills har allt dock gått i motsatt riktning, med patent på mänskligt DNA och allt längre upphovsrättstider.

Om vi håller oss
till musik och film så stängdes Napster snart av den jagande industrin och nästa måndag börjar rättegången här i Sverige mot The Pirate Bay. Redan har dock en del EU-politiker förklarat hur den svenska domstolen bör döma i frågan.
I mars kommer nämligen Europaparlamentet ta ställning till Medinarapporten. Den slår fast att The Pirate Bay är olagligt, trots att det är ytterst juridiskt osäkert och alltså under pågående rättsprövning. Medina föreslår också drakoniska straff för fildelning, som avstängning från internet, trots att parlamentet flera gånger tidigare avvisat sådana straffmöjligheter.
Rapporten är som en önskelista från upphovsrättslobbyn. Att SF:s Rasmus Ramstad i veckan krävt att staten ska stänga de internetleverantörer som ger tillgång till upphovsrättsskyddat material, det vill säga alla, är i sammanhanget helt logiskt. Ta bort hela det där internetet så att vi kan fortsätta tjäna pengar på samma sätt som vi alltid gjort.
Det är ledsamt men i grunden rätt ointressant att följa denna kamp för döende affärsmodeller. Det som däremot är viktigt är grundfrågan. Är det rimligt att allting patenteras och skyddas för allt längre tid?
Är tanken att idéer kan ägas och förhindras att användas av andra till godo för samhället?
Spontant talar mycket för det. Man ska kunna tjäna pengar på sitt tankearbete. Men vi ser hur det inskränker forskningsvärlden, där alltmer kunskap blir otillgänglig för människor utanför det egna forskningslaget eller företaget.

Här blir det också tydligt
att immaterialrätt inte alls handlar om det förenklade resonemanget att man ska äga sina tankar. Kampen för patent handlar ju tvärtom ofta om att flera personer tänkt likadant, men att någon var lite snabbare med att kräva skydd. När patenten registreras fråntas konkurrenterna därför lagenligt rätten till sina tankar.
Bland intellektuella är det i dag nära nog självklart att ifrågasätta immaterialrättssamhället.
I veckan höll näringslivsgurun Chris Anderson föredrag i Malmö om gratiskulturen. Alla där var tveksamma till dagens upphovsrätt och till kampen för att rädda dess privilegier.
Samtidigt kämpar upphovsrättslobbyn vidare för att stänga av internet. Den kommer inte att lyckas. Frågan är hur mycket de kan förstöra på vägen. Och varför alla politiker tycker att en viss branschs slumpmässigt hävdvunna villkor är viktigare än hela samhällets bästa.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag