Isobel Hadley-Kamptz

Sanningen om Marklunds bok

Publicerad
Uppdaterad
"Detta är en sann historia. Den finns bekräftad i hundratals dokument hos svenska och utländska myndigheter/-/Vissa namn och detaljer i berättelsen är ändrade för att skydda de gömda människornas identitet."
Förordet till Liza Marklunds "Gömda" är väldigt svårt att tolka på något annat sätt än att det handlar om en, tja, sann historia. Något som faktiskt, i huvuddrag och med vissa ändrade betydelselösa detaljer, har hänt. Problemet för Marklund och för Piratförlaget är att det inte har det. Hänt alltså.
Jag sitter med Monica Antonssons "Mia - sanningen om Gömda" framför mig och det finns bara en möjlighet till att det som Marklund hävdar är sant också är sant och det är att Antonsson ihop med diverse myndighetsutlåtanden och inte minst stora delar av Oxelösunds befolkning tvärljuger. Och nej, det handlar inte om detaljer.
"Gömda" är en av Sveriges mest sålda böcker någonsin och handlar om Mia som tvingas fly med sina barn undan direkta dödshot från "mannen med de svarta ögonen" och som till slut fick asyl i USA för att Sverige inte klarade av att skydda henne. Boken var Liza Marklunds genombrott och sedan den kom har lagar och regler ändrats för att bättre skydda misshandlade kvinnor.

Politiskt är det förstås
fantastiskt. Men storyn håller inte. I botten finns en banal men inte desto mindre upprörande misshandelshistoria. Mia hade blivit slagen av sitt ex.
De bråkade om den gemensamma dottern, han var svartsjuk. Han dömdes. Hon fick vårdnaden. Det är tyvärr varken särskilt ovanligt eller rafflande.
Men om man lägger till att hans arabiska kompisar höll hela staden i skräck och satt öppet med automatvapen utanför Mias lägenhet som utrustades med skyddsrum och säkerhetsgaller för fönstren. Om man stoppar in en rättspsykiatrisk utredning som säger att exmannen är en krigsskadad psykopat som mördade redan som barn. Om man hävdar att personalen på dotterns dagis var vettskrämd för den hotfulle pappan. Om man tar bort det allvarligaste lagförda brottet, att Mias nye man körde över honom två gånger med bilen.
Då blir det en "gastkramande thriller direkt ur den svenska verkligheten", som det står på "Gömdas" baksida. Illa då att de tre första sakerna enligt ett otal källor är helt hittepå. Det sista har hänt men finns inte med i boken.

Antingen har Liza Marklund
utnyttjat Mia och hennes närmaste för att göra en politisk poäng starkare eller också är hon en medioker journalist som inte kollat sina källor. Ingetdera är särskilt smickrande.
Lika lite smickrande är tystnaden i det som kallas gammelmedia. Tv-debattprogrammen vill inte ta i frågan om inte Marklund ställer upp - och det gör hon inte.
I Expressen har Marklund själv fått säga att allt bara är smutskastning. Jonas Gummesson, kompis med Marklund, stoppade först ett inslag på TV4 som sedan sändes efter hård kritik mot hans eventuella jäv. I Aftonbladet har de haft en artikel som dock chefredaktören såg sig tvingad att försvara i en hel spalt. Annars nästan inget. På nätet kokar det förstås.
Det här är en ledsam, sjaskig historia. Ingen vill ge sig på någon som först utsatts för misshandel och sedan förmodligen uppriktigt trott på en hotbild som inte verkar ha funnits. Ingen vill peta på en av landets mest uppburna debattörer, med stort patos i viktiga frågor. Alla känner alla, alla väntar på att dammet lägger sig. Så får sanningen vänta, en flicka får tro att hennes pappa är en galen mördare och Liza Marklund ler sammanbitet hela vägen till banken.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag